En bra bit ute i Fyrislund står en hög skylt med texten Musikfabriken. Skylten pekar uppåt mot himlen som om verksamheten inte känner några gränser. Här finns inspelningsstudior, 10 replokaler, datasal, möjligheter att dj:a, producera musik men även redigera och klippa film. Förr var här ett vapenförråd, men nu är vapnen utbytta mot mixerbord, congas, syntar och andra instrument.
– Jag ska fortsätta att utbilda mig i musikproduktion på folkhögskola. Förut kände jag mig inte tillräckligt tekniskt kunnig för att söka dit, säger Lina Storfors.
Vi träffar henne och några till som avslutat en kurs i musikproduktion som vänder sig till tjejer och transpersoner mellan 14 och 25 år.
– Nästan all musikstudioverksamhet drivs av cismän och vi tycker att man bör satsa på andra också. Jämställdhet är en demokratifråga. Annars blir det cismännens perspektiv som präglar musiken. Ett perspektiv som ofta reproducerar och speglar de normer som redan finns i samhället i dag, säger Linnea Duran, handledare för kursen.
Med cismän menar hon män som definierar sig själva som män och som både trivs med och beter sig enligt den gängse mansrollen. Musikfabriken drivs av ABF för att skapa en tolerant och jämställd mötesplats för musiker oavsett kön, klasstillhörighet eller funktionsnedsättningar.
– Titta bara på årets grammisgala, alla nominerade producenter var cismän, säger Matthijs Mol som också kommer att fortsätta med en musikkarriär men hellre som producent än artist.
Kursens fokus har varit just musikproduktion. Fast deltagarna har även skapat egen musik. Uppsala kommun har bidragit och kursen har varit gratis.
– Jag har fått självförtroende och kommer att fortsätta. Får jag inte skriva låtar blir jag deprimerad och när jag står på scen blir jag lycklig. Nu känns drömmen inte långt borta, säger Anna Bosaeus och tillägger att hon har trista erfarenheter av de producenter hon träffat hittills. Antingen har de velat göra om henne, sagt att hon bör klä sig mera sexigt eller så har de velat dejta.
Aila Stefansdotter Franck spelar både saxofon, flöjt och ukelele.
– Jag har redan köpt ett ljudkort. Nu vet jag hur man gör en låt och är inte längre beroende av andra. Det känns som en lättnad.
Förutom musikproduktion har de satt ihop en lista över musiker i Uppsalatrakten som inte är cismän. Allt för att hjälpa dem som arrangerar spelningar att få jämställda artistutbud.
– Det finns en massa festivalsarrangörer som måste skärpa sig på den punkten, säger Matthijs Mol.
Och vad tror ni om framtiden?
– Jag tror inte musikbranschen kommer att bli jämställd under vår livstid. Men den kommer att bli bättre, säger Aila Stefansdotter Franck.