Muslimsk humor
KRĂNIKA. FrĂ„n Charlie Chaplin och Ă€nda fram till vĂ„ra dagars Seinfeld. "Judisk humor" har blivit ett etablerat begrepp. Men hur Ă€r det stĂ€llt med muslimsk humor? TyvĂ€rr Ă€r det inte lika mĂ„nga hĂ€r i Europa som Ă€r bekanta med denna tradition.
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Vilket de inte heller Àr. TvÀrtom sÄ Àr humor nÄgot som utmÀrker muslimer runtom i vÀrlden. Profeten Muhammed sjÀlv ansÄg att ett leende var den nÀst bÀsta allmosa man kunde ge till sin nÀsta. Efter en slant förstÄs. GÄr du pÄ en basar i Kairo Àr det ganska sÀkert att du fÄr höra ett skÀmt eller tvÄ. Och muslimer har faktiskt ocksÄ sin Bellman. Han heter mulla Nasruddin.
Att han Ă€r mulla Ă€r inget att förvĂ„nas över. Ănda sedan islam uppstod har det varit sed att driva med religionens företrĂ€dare. KoranlĂ€rare, imamer och fromma mĂ€n och kvinnor har alltid varit mĂ„ltavlor för rĂ„a men hjĂ€rtliga skĂ€mt.
Nu för tiden har ordet mulla fÄtt en negativ klang i VÀstvÀrlden. Det kan bero pÄ att man associerar till vissa av vÄra makthavares politiska motstÄndare. För inte Àr det den jovialiske bymullan i södra Indien vi tÀnker pÄ nÀr vi hör ordet. Den dÀr bymullan som lÀser Koranen nÀr mormor gÄtt bort för en tallrik ris och en trasig sedel.
En sÄdan mulla kanske Nasruddin var. Man vet inte varifrÄn han kom; om han var turk, perser eller arab. Vi vet bara att han var förbannat korkad och vÀlsignat klok. "En blandning av Kant och Groucho Marx" har nÄgon kritiker konstaterat. En av de kÀndaste historierna Àr vÀl den om nÀr mullan tappat sin nyckel i skogen men letade under gatlyktan - eftersom det var ljusare dÀr. En typisk mullahistoria med visdomsbottnar. Muslimer anvÀnder sig fortfarande av mullans historier i sin undervisning i moskéer och Koranskolor.
LÄt mig dra en annan: En eftermiddag satt Nasruddin med en vÀn pÄ ett kafé och talade om kÀrlek. "Hur kommer det sig att du aldrig gift dig, mulla?" frÄgade vÀnnen. "Jo", sa Nasruddin, "sanningen Àr den att jag Àgnade min ungdom till att söka efter den perfekta kvinnan. I Kairo trÀffade jag en vacker och intelligent kvinna med ögon som svarta oliver, men hon var inte godhjÀrtad. Senare trÀffade jag en dam i Bagdad som hade ett generöst hjÀrta, men vi hade inga gemensamma intressen. SÄ trÀffade jag den ena kvinnan efter den andra, men det var alltid nÄgot som saknades. Men sÄ en dag fann jag henne. Hon var bÄde vacker och godhjÀrtad. Vi hade allt gemensamt. Hon var verkligen perfekt. "NÄ" sade mullans vÀn, "vad hÀnde, varför gifte du dig inte med henne?" Nasruddin smuttade tankfullt pÄ sitt te. "Ja, vet du", sa han, "det var sorgligt. Det var nÀmligen sÄ att hon letade efter den perfekte mannen."
Ingen Ă€r perfekt tycks mullan mena. Inklusive han sjĂ€lv. Det pĂ„minner mig om nĂ€r jag bodde pĂ„ ön Mombasa i Ăstafrika. Ăven dĂ€r har man en tendens att gyckla med religionens mĂ€n. RĂ„tt men hjĂ€rtligt. Men dĂ€r sĂ€ger man inte mulla utan "shehe".
En mamma var fattig och hade inga pengar. Men hon ville att hennes barn skulle lÀra sig Koranen för att bli "goda och respektabla". Hon gick för att tala med shehe och sade: "Shehe, skÀms du inte att ta betalt av en fattig mor? Om du Àr en god muslim sÄ undervisa barnen för Guds skull." Shehe svarade: "Javisst, ska jag undervisa dem för Guds skull, men du som Àr en god muslim, ska betala mig för Guds skull."
Ingen Àr perfekt alltsÄ. Men vi kompletterar varandra.