Naivistisk pop av hög klass

Maia Hirasawa skänkte välkommet glitter till den svenska popscenen när hon albumdebuterade med buller och bång 2007. Nu kommer uppföljaren - ett album som som varierar mellan svävande stråkvisor och sprallig högenergipop, återigen med många referenser till hemstaden Göteborg.

Främst är det den naivistiska ådran Maia Hirasawa har odlat sedan sist. Singeln South again överraskade med sin ettriga pianoloop, sina hårda stråkar och en vers där hon utnyttjar sin röst på ett nytt sätt. Det är både rart, spretigt och lekfullt. Though I'm just me (som ju dessutom var titeln på debutalbumet) skulle kunna vara signaturmelodi till ett väldigt färgglatt barnprogram och I woke up har en melodi som är en barnramsa. The wrong way låter som Dexy's Midnight Runners när de var som spralligast. Samtidigt är allt inte serpentiner och ballonger, den vemodiga grunden ger extra djup.
I fajten Gbg vs Sthlm står det just nu 1-0 till västkusten.

Naivistisk pop av hög klass

Maia Hirasawas nya album varierar mellan svävande stråkvisor och sprallig högenergipop. Johanna Åberg imponeras.