På något sätt verkar inte makthavarna tycka om film och bio. Först kom en halvmesyr tíll filmavtal och nu vill man genomföra en höjning av momsen från 6% till 25%. Det är idag en ogenomtänkt momssats på kultur genomgående, där en del hamnar på den lägre, andra på den högre, utan tydlig linje. När det gäller bio skulle till exempel de visningar av opera som sker idag få en fortsatt låg moms medan filmerna får den högre.
Som jag skrev när filmavtalet blev framlagt så handlar det om småpengar i budgeten. Att de slantarna sedan måste finansieras genom att höja biljettpriserna är vettlöst. Detta särskilt då det var en så markant minskning 2015 av besökare till svensk film, från 4,9 miljoner besök 2014 till 3,3 miljoner besök 2015. Den sammanlagda biljettförsäljningen låg kvar på ungefär samma summa, runt 16 miljoner.
Redan i februari 2014 rapporterade P3 Nyheter att priset på en biljett ökat med 70 procent på 20 år. Om priset på biobiljetter skulle följa konsumentprisindex skulle den ökningen bara vara 25 procent. Varför just bion behöver fördyras ytterligare i det läget är svårt att förstå. (låt vara att konserter säkert har ökat ännu mycket mer, men litteratur, muséer och opera har det inte.)
Att i det läget gå in och fördyra lär ju minska lusten ordentligt för den som vill chansa på en film man inte riktigt vet något om men som ser intressant ut. Alla har ju inte direkt den skjutsen som ”En man som heter Ove” har som i stort sett ensam kommer att dra upp snittet i år.
Förlorarna blir biopubliken och de små biograferna. I veckan kunde vi läsa att till exempel bion i Tierp är orolig inför framtiden. Och när inte det nya filmavtalet heller förmodligen kommer at innebära så mycket bätre villkor för filmarna så blir det väl Hollywood för hela slanten (bokstavligt) i framtiden.
Nej, skippa den här onödiga höjningen.