Jag vet inte hur det gick till egentligen, men på något vis missade jag helt Mickey Newbury när han var verksam. Inte förrän nu, när den här trion superba album landade på skrivbordet - eller rättare sagt, även nu blev de liggande ett antal veckor - och efter det ojämna jubileet av 11 år efter hans död trillar polletten ned. Men då gör den det ordentligt, Newbury tillhör den där gudabenådade skaran som fått en röst och ett tilltal som sätter sig direkt.
Det är bara att tacka och ta emot att skivbolaget ger ut tre av hans bästa album på nytt. Detta särskilt som man gett dem synnerligen smakfulla omslag, något att njuta extra av i dessa dagar av digitala nedladdningar och strömmad lyssning.
Houstonfödde Mickey Newbury tillhörde generationen som tillsammans med artister som Kris Kristofferson, Willie Nelson och Tom T Hall förnyade countryn på 1960- och 1970-tal. Newbury gjorde sig främst känd som låtskrivare och fick artister som Elvis Presley och Kenny Rogers att spela in hans låtar. Karriären tog riktig fart när Don Gibson fick en hit med Funny familiar forgotten feelings 1966. Två år senare kom hans första album i eget namn, en produktion han själv förkastade med tiden. Han kom dock igen med ett nytt kontrakt och började göra sina klassiska album, inspelade i en enkel 4-kanalig studio.
Han fick inte riktigt fart på sin solokarriär men fortsatte at göra sporadiska album och turnéer. Efter ett 15 år långt uppehåll kom han tillbaka 1996 med albumet Lulled by the moonlight, med helt egna låtar. Trots frånvaron var hans rykte så starkt att han fick med en hel del av Nashvilles stora namn på inspelningen, Roger Hawkins, gene Christman, Jack Williams och andra. Albumet var en hyllning till Newburys hjälte Stephen Foster och tog Newbury vidare till en bredare musikbas. Newbury hade nu fått diagnosen kroniska lungproblem, trots det lyckades han sjunga väl så bra som tidigare.
Fyra år senare kom Stories from the Silver moon cafe, inspirerat av en av låtarna på föregående album. Här finns också en nyinspelning av Newburys klassiker Why You been gone so long, en populär låt även hos andra som Jerry Lee Lewis, Anita Carter och Jessi Colter. Bäst dock med honom själv.
Han sista album kom att bli Blue to this day, inspelat strax innan hans död 2002 och utgivet postumt året därpå. Trots att han behövde en lungmaskin för att kunna sjunga bjuder albumet på 15 sånger av riktig klass, med all den närvaro, sentiment och melodik som man förknippar med denne sorgligt bortglömda artist, som drog lika mycket åt namn som Leonard Cohen som till countryns stora.
För andra som i likhet med mig inte haft koll på honom är detta ett gyllene tillfälle att lyssna in en stor artist som aldrig bör glömmas bort.