— Det är något i luften i år, sade butiksinnehavaren Bert Olausson.
Han har haft gott om besökare i sin musikaffär invid gågatan i Hultsfred. Störst intresse tilldrog sig hans festivalkampanj: Köp en festivalgitarr och få en engångsgrill på köpet.
Höjdpunkt i regn
— Haha, det har gått bra. Jag har väl sålt ett 20-tal gitarrer och grillar, flinar han.
— Andra år, förutom i början, har jag haft stängt. Det brukar bara vara folk som dräller in och vill låna toaletten. Men i år är stämningen annorlunda.
Fint väder underlättar förstås, men den största konsertupplevelsen stod Nine Inch Nails för, sent på fredagskvällen — i hällande regn. Lördagen var annars de mindre akternas dag i Teaterladan och Stora dans.
JaqeeLördag
Svensk soul/r'n'b. Gäsp. Men inte nu längre. Jaqee är ett fynd, med en raspig, oborstad röst som inte tar några omvägar. Det är ruffigt, spretigt, och under spelningen slänger det ystra bandet bakom Jaqee in ingredienser från alla världens hörn i ett sprudlande långkok av känslor.
EfterklangLördag
Dansk, kollektiv postrock utan den för genren sedvanligt molokna uppsynen. Det är mycket digitalt knaster, men med en jordnära känsla. Ensemblen ler hippieglatt och applåderar publiken lika mycket som den applåderar dem. Ibland fastnar man väl länge i uppbyggnadsfasen, och de ständiga instrumentbytena känns mest oroande. Men med tålamod får man riklig belöning i vackra crescendon.
font style=font-size=19px>Hidden CamerasLördag
Uppemot elva personer på scenen och ett grundmurat driv räcker inte för Hidden Cameras. Intresset falnar i omgångar och öronpropparna förvandlas till sirapstussar. Ett par dansare i rånarluvor piggar däremot upp mot slutet.
Frida HyvönenFredag
I början består det roliga av att hennes klänning är underbart ful. Och att hon gör roliga "häpp"-rörelser efter varje låt. Men det låter inget vidare. Och inte sådär charmsvajigt som är meningen. Men efter att David Sandström hoppat in och körat på I drive a friend lossnar det. Och hennes New York-lovsång får alla möjliga hårstrån på kroppen att krulla sig.
Snoop DoggEtt monumentalt antiklimax. Efter en timmes försening ("tekniska bekymmer ...") blixtrar videoskärmarna till, men visar bara en trött sörja med bara bröst och skottlossning. När Snoop väl visar sig är det tyvärr inte värt
väntan. Hiphop-klassiker som Gin & juice kan han förstås inte misslyckas med. Det tar sig efterhand, men slakten av Drop it like it's hot bär storbandsprägel.
Nine Inch NailsFredag
Att himlen öppnar sig under Nine Inch Nails spelning känns närmast regisserat. Trent Reznors världssyn är så åsksvart den kan bli, och att låta sig virvlas i väg av en diskantbomb som March of the pigs i störtregn är närmaste euforiskt. Låturvalet är smått lysande med gamla pärlor som Terrible lie och Head like a hole bland nyare, gitarrdrivna låtar. Under Hurt är allsången massiv, och publikgemenskapen cementeras i lergropar av dysterkvistig kärlek.