Nobelpriset har fått politisk betydelse
När det gäller politiskt stridbara författare har Svenska Akademien skakat av sig messtämpeln. De tre senaste årens pristagare har väckt diskussioner som få. På torsdag presenteras årets Nobelpristagare.
Den tyska författarinnan Herta Müller brukar varje år förekomma i Nobelspekulationerna: "Smickrande, men det verkar vara samma namn varje år på listan och svårt att lämna den", sade hon till TT Spektra för ett par år sedan.
Foto: Jack Mikrut/Scanpix
De litterära kvaliteterna allena ska avgöra. Akademien verkar åtminstone utåt ställa sig över alla jämlikhetskrav, vare sig det gäller världsdel, etnicitet, språk eller kön. Men ännu hårdare svär man sig fri från alla politiska hänsyn, vilket inte hindrar att valet ändå uppfattas som just politiskt.
- Det är ett politiskt pris, sade till exempel den karibiska författaren Maryse Condé under årets bokmässa.
Hon avfärdade Orhan Pamuk - han höll inte måttet, enligt henne.
Under första världskriget fördes bevisligen interna diskussioner i Akademien om hur valet av pristagare skulle uppfattas politiskt. Kandidater som brittiske Rudyard Kipling och tyske Rudolf Eucken låg i luven på varandra, båda fick det. Dåvarande ordföranden i Nobelkommittén, historikern Harald Hjärne, tyckte att Akademien skulle akta sig för att gynna någon särskild nation men också att man skulle hävda "litteraturens upphöjdhet över tidens oro". Under senare år har det sagts att bara om ett Nobelpris skulle innebära livshot för pristagaren ska Akademien låta bli att dela ut det.
Annars ska politiskt kontroversiella personer inte avskräcka, och de tre senaste årens pristagare har också väckt het debatt. Elfriede Jelinek, i sitt hemland för att hon oförtrutet bökar upp Österrikes nazistiska förflutna, Harold Pinter för sitt USA-hat och sin Fidel Castro-vurm och Orhan Pamuk för att han vägrat glömma Turkiets folkmord på armenierna eller hur kurderna har behandlats.
- Nästa alla stora intellektuella författare är på något sätt någonstans en nagel i ögat på några grupperingar, säger Björn Linnell, kulturjournalist och ordförande i Svenska Penklubben.
Kontroverserna är inte alltid förutsägbara. Han nämner Toni Morrison vars böcker är bannlysta på flera amerikanska bibliotek på grund av explicita sexskildringar. Däremot vill han inte hålla med om att Akademien, de tre senaste pristagarna till trots, har väderkornet mer inställt på politiskt brännbara författare än tidigare.
- Dario Fo är en politiskt stridbar person. Günter Grass är en stridbar person. Naipaul har retat upp nästan hela den islamiska världen. Om man går ännu längre tillbaka har man ju namn som Jean-Paul Sartre som var otroligt politiskt kontroversiell.
- Jag tror snarare man ska se det så här: i tider som är politiskt lugnare blir också prisets politiska betydelse mindre. Men när det hettar till, som det gör nu, ökar "riskerna" för att priset får politisk betydelse.
Hittills har priset aldrig gått till en renodlad historiker, som exempelvis amerikanen Peter Gay, framhåller Björn Linnell.
Även kulturjournalisten Gunilla Kindstrand lyfter fram Akademiens frihet att vidga synen på Nobelprisvärdig litteratur. Hon nämner en personlig favorit, Calixthe Beyala från Kamerun:
- Hennes romaner föds ur en muntlig tradition. Hon har kontakt med ett helt annat sätt att berätta där orden får en särskild magi. Litteratur föds på olika sätt i olika delar av världen. Och att få titta in i den här sortens berättande ur ett kvinnligt perspektiv tycker jag är oerhört viktigt.
Nobelprisfavoriter
På mångas läppar i år:
Amerikanen Philip Roth har funnits med i spekulationerna länge men har skrivit några av sina mest hyllade romaner de senaste åren. På hemmaplan är han kung. Han är den ende nu levande författaren som fått sina romaner utgivna i American National Library, som ger ut landets viktigaste författare.
Andra aktuella amerikaner: Don DeLillo, Thomas Pynchon och Joyce Carol Oates.
Vadslagningsfirman Ladbrokes: Den italienske essäisten och författaren Claudio Magris, följd av den australiensiske poeten Les Murray.
Maryse Condé, karibisk författare: "Jag vet en som de glömt: Aimé Césaire. Han är gammal nu."
Sebastian Faulks, engelsk storsäljande författare: "Philip Roth eller John Updike tror jag är starka kort. Men det är väl dags för någon från Afrika, Asien eller Sydamerika egentligen."
Simon Sebag Montefiore, engelsk historiker och författare: "Av dem som fått priset tidigare är jag personligen mest förtjust i Isaac Bashevis Singer, även V S Naipaul var ett bra val. Fick jag välja skulle jag ge det till John Le Carré."
Alberto Manguel, argentinsk författare och essäist: "Det finns så många som förtjänar Nobelpriset att jag är rädd att nämna en, men varför inte en svensk: Torgny Lindgren?"
På mångas läppar i år:
Amerikanen Philip Roth har funnits med i spekulationerna länge men har skrivit några av sina mest hyllade romaner de senaste åren. På hemmaplan är han kung. Han är den ende nu levande författaren som fått sina romaner utgivna i American National Library, som ger ut landets viktigaste författare.
Andra aktuella amerikaner: Don DeLillo, Thomas Pynchon och Joyce Carol Oates.
Vadslagningsfirman Ladbrokes: Den italienske essäisten och författaren Claudio Magris, följd av den australiensiske poeten Les Murray.
Maryse Condé, karibisk författare: "Jag vet en som de glömt: Aimé Césaire. Han är gammal nu."
Sebastian Faulks, engelsk storsäljande författare: "Philip Roth eller John Updike tror jag är starka kort. Men det är väl dags för någon från Afrika, Asien eller Sydamerika egentligen."
Simon Sebag Montefiore, engelsk historiker och författare: "Av dem som fått priset tidigare är jag personligen mest förtjust i Isaac Bashevis Singer, även V S Naipaul var ett bra val. Fick jag välja skulle jag ge det till John Le Carré."
Alberto Manguel, argentinsk författare och essäist: "Det finns så många som förtjänar Nobelpriset att jag är rädd att nämna en, men varför inte en svensk: Torgny Lindgren?"
Så jobbar vi med nyheter