Vad är din relation till Bob Dylan?
– Den är inte så självklar. För mig som ung kvinna var han verkligen helt ointressant. Jag kände mig inte inbjuden och kunde inte identifiera mig alls. Liksom Dante i Divina Comedia inte skildrar sin älskade Beatrice känslor, så handlar Dylans kärlekstexter om hans egna känslor. De handlar aldrig om kvinnan utan är en enda stor egotripp.
Vilken bild av kvinnor förmedlar han?
– En drömbild, kvinnan är ett objekt, upphöjd till Gud och inte en människa av kött och blod.
Har du lyssnat mycket på honom genom åren?
– Min före detta man spelade Dylan mycket och det gav mig nya ingångar till hans musik.
Vad var det för ingångar?
– Jag hittade en innerlighet och respekterade Dylans vilja att göra sin grej. Men det som verkligen fick mig att fastna var när jag lyssnande på kvinnliga artisters tolkningar av hans låtar. Ta till exempel Titiyos "Baby Blue".
Om du bjuder hem vänner en kväll skulle du spela musik av Bob Dylan då?
– Ja, musik av honom, men inte med honom. Det skulle bli de kvinnliga artisterna som tog låtarna till nya nivåer och gav dem nya innebörder.
Vad har han betytt för dig?
– Bortsett från att han är en musikalisk uttolkare av en tidsepok, symboliserar han medborgarrättsrörelsen, fred, rättvisa, ja sånt som är grundläggande i mitt liv.
Har du träffat honom?
– Nej, det närmaste är då han fick Polarpriset och min pappa sitter i juryn.
Försökte du inte snika dig in då?
– Skulle aldrig kommit på tanken med honom. Han har en sån otrolig integritet.