Ibland tröttnar författare på sina succéer. Leif GW Persson brukar prata om hur han ser fram emot att ta livet av sin burduse karaktär Bäckström, och han är inte ensam.
En av höstens bästa återutgivningar är den oemotståndliga Titta Max grav, där Barbro Lindgren och Eva Eriksson följer sin lilla karaktär genom ett långt men snabbt avklarat liv. Bild, språk och ton är seriens övriga böcker trogna: ”Max jobbar Banken”, ”Max får en tant”, ”Max tant trött på Max”, ”Nu Max gammal” och så vidare.
Duon återkom i och för sig till Max efter att ha avlivat honom, men Titta Max grav känns ändå som ett statement mot alla snikna nyproduktioner där älskade karaktärer (med färdiga köpare) får en kostym som är långt sämre än deras originalutförande, vilket är en epidemi när det handlar om barnlitteratur.
Pippi, Spöket Laban och mumintrollen är givna exempel. Och med årets julkalender lär vi översköljas av kreativa sätt att kränga Bertil Almqvists Hedenhösar. Ur-kul, men bara för dem som äger rättigheterna. Ibland kan det löna sig att knyta ihop säcken i förtid.