Ny tysk höst 2007
KRÖNIKA. När jag en dag cyklade till stationen hörde jag ett prasslande ljud från framhjulet. Ett klistermärke med ett rasistiskt budskap hade fastnat i hjulet. Jag bodde alltså i ett område av Berlin som betecknas som en "Angstzone", en ångestzon, skriver Margareta Zetterström.
Margareta Zetterström
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Köpenick ligger i gamla DDR och om man bortser från själva den historiska stadskärnan och några nya storhotell ger stadsdelen ett deprimerande intryck. Många affärslokaler gapar tomma längs huvudgatorna. Här finns övergivna hus som ser ut som gamla ruiner, byggnader utan tak där det sticker ut trädgrenar genom fönstren, och många nerlagda fabriker. Här råder hög arbetslöshet. Här bor de som förlorat på den tyska återföreningen, de som mist det trygghetsnät de en gång ägde och inte tycker sig ha fått del av framsteget.
När jag en dag cyklade till S-Bahnstationen hörde jag ett prasslande ljud från framhjulet. Jag hoppade av cykeln och såg att det hade fastnat någonting på däcket. Det var ett klistermärke med en bild av ett kvinnoansikte i burka där endast ögonen syntes. Under bilden stod med stora bokstäver "Nationalsocialism eller undergång!". Där stod också adressen till en hemsida som visade sig innehålla invandrarfientlig propaganda och information om olika nynazistiska demonstrationer och möten.
Att högerextremister och nynazister utgör ett problem speglades också i de Berlintidningar jag läste. Speciellt drabbade är just de östra stadsdelarna, Köpenick-Treptow, Johannisthal och området kring S-Bahnstationen Schöneweide där nynazistiska gäng vid flera tillfällen hotat och misshandlat personer med "icke-ariskt" utseende och beteende (färgade, invandrare, hiphopungdomar, homosexuella, kända vänsterpolitiker etc). I Schöneweide var läget nu så allvarligt att polis patrullerade perrongerna (jag såg själv deras gröna uniformer när jag bytte tåg där).
Jag bodde alltså i ett område som i medierna betecknades som en "Angstzone", en ångestzon, ett område där högerextrema ungdomsgäng klottrar hakkors och bränner Anne Franks dagbok och där oroade medborgare och kommunpolitiker ordnar manifestationer !för demokrati och tolerans, mot främlingsfientlighet och rasism! i syfte att återerövra det offentliga rummet.
Att högerextremism är ett reellt problem i dagens Tyskland går alltså inte att förneka. Men det allra största hotet mot demokratin och rättssamhället kommer trots allt inte från dessa arbetslösa och lågutbildade ungdomar i Berlins östra periferi. Det stora hotet kommer från själva centrum, från regeringen och statsapparaten som efter elfte september slutit upp bakom USA:s globala "krig mot terrorismen" och visat sig beredda till mycket kraftiga inskränkningar av medborgarnas fri- och rättigheter.
Inrikesminister Wolfgang Schäuble, som i somras förespråkade utomrättsliga mord på misstänkta terrorister, har den senaste tiden spottat ur sig rader av nya lagförslag om övervakning och kontroll av medborgarnas telefon-, mejl- och internettrafik. Hans senaste förslag handlar om att staten skall få rätt att "hacka sig" in i privatpersoners datorer för att genomsöka hårddisken och komma åt olika lösenord, alltså en form av statligt spionage som kraftigt kränker medborgarnas hemfrid och privatsfär.
Ja, det råder sannerligen "tysk höst" även 2007 och man kan bara hoppas att det finns en tillräckligt stark och bred medborgerlig opinion till demokratins och rättsstatens försvar.