Retropop. Det har inte ens gått fem månader sedan det inte helt överraskande men ändå chockande beskedet kom att Amy Winehouse avlidit, bara 27 år gammal. En ytterst begåvad artist fanns inte mer. Hon lämnade ett stort tomrum efter sig, inte minst musikaliskt.
Ändå vilade hennes storhet på bara två album, varav det senaste, Back to black kom för fem år sedan!
Men det finns ytterst få av den kalibern av artister som trots sin ungdom kunde tävla med musikhistoriska namn som Billie Holiday och Sarah Vaughan, och nyare som Laryn Hill och Macy Gray. Hennes fantastiska röst, känslig och stark på samma gång, och närvaron i gestaltningen av sångerna har få överkvinnor.
Det ”nya” albumet är förstås inte i samma klass som de två tidigare, men det är fantastiskt att det i alla fall fanns mer material att ge ut, även om det förstås spretar ganska ordentligt. men få artister klarar att ge nytt liv åt så slitna sånger som The girl from Ipanema, Will You still love me tomorrow och Body and soul. Hon behärskar soul, r & b, jazz och allt möjligt perfekt.
Amy Winehouse kommer att leva länge med sin musik. Men tanken på allt som borde ha fått komma från en så ung och fantastiskt begåvad artist känns så oerhört sorglig, och onödig.