Oefterhärmligt men inte så spännande

Pop/rock. Eftersom jag känner så mycket sympati för personen Caroline af Ugglas önskar jag att hennes nya album Jag har katten hade gjort hennes härliga uppenbarelse än mer rättvisa. Men det är bra som det är ändå, även om jag hade hoppats på mer. Det är många sånger om uppbrott och trubbel i relationen, vet inte (och det spelar ju egentligen ingen roll) hur det speglar hennes eget liv. Titellåten är en härlig, svart humoristisk betraktelse om en skilsmässa. Hon sjunger gestaltande och inkännande på sitt oefterhärmliga sätt och hon skulle utan vidare kunna vara en av våra bästa bluessångerskor. Lite mer spännande musikaliskt nästa gång, och vips skulle hon ha gjort Albumet med stort A.