Oinspirerat av Manson

METAL. Efter skolmassakern i Columbine utsåg USA:s kristna höger Marilyn Manson till syndabock. När han i Michael Moores dokumentär Bowling for Columbine fick en chans att försvara sig mot de absurda anklagelserna var det förstås bara att slå in bollen i öppet mål. Ändå verkade många chockade över att en skräckrockare kunde säga något intelligent.

Sedan dess har han gjort sitt bästa för att återupprätta sin besatta och till synes omedvetet provocerande image. På förra skivan Eat me, drink me hittade han en ny ingång genom att sjunga ondskefulla kärlekssånger till sin unga fotomodellfru och kändes riktigt fräsch. På The hig end of low är han tillbaka på standardformulär 1 A igen. Vilket innebär vrålande av ganska oinspirerade obsceniteter till popig industrimetal utan att det riktigt lyfter.

Oinspirerat av Manson

Marilyn Manson gör sitt bästa för att återupprätta sin besatta och till synes omedvetet provocerande image. Men han är tillbaka på standardformulär 1A, skriver Andreas Jakobsson.