Det finns böcker - och författare - som präglar ens barndom. Och så finns det böcker som präglar de gyllene åren som småbarnsförälder. De kan vara minst lika starka läsupplevelser, då man antingen får uppleva ett känt gammalt verk på nytt, genom sitt barn... eller får möta något helt nytt. I mitt fall var Wolf Erlbruch en ny upptäckt. Och som jag och barnen älskade hans bilder i "Det var det fräckaste" (skriven av Werner Holzwarth; översättning: Eva Vidén).
Tja, till att börja med handlar den om bajskorvar - ett helt ofelbart knep när det gäller att fängsla barn och att locka både stora och små till skratt. Men naturligtvis innehåller den mer än så; den är en finstämd berättelse om stolthet, integritet och vikten av att göra upp med olösta knutor. Den närsynta mullvaden (vars glasögon liknar Erlbruchs) får en bajskorv i huvudet en morgon... och resten handlar om hans sökande efter den skyldige. Flera av Wolf Erlbruchs till svenska översatta böcker är samarbeten med en skrivande författare. Men en existentiell klassiker som Erlbruch är solitärt ansvarig för är "Anden, döden och tulpanen" som kom på svenska 2012, i översättning av Lennart Lindskog. Med denna ALMA-puff i ryggen får vi hoppas att dessa och fler av Erlbruchs titlar präglar en ny generation barn – och föräldrar. Utmärkt val!