Mailn Foxdal fick en hel del uppmärksamhet för sin skivdebut med Gillian Welch-låtar, i en blandning av svensk folkton och amerikansk rotmusik. Denna gång bjuder hon uteslutande eget material i mjuk visstil, med gästspel av bland andra Clas Yngström.
Hennes ömsinta, känslonära sånger har sina uppenbara kvalitéer, i de småskaliga gesterna och den finlemmade rösten som ett mycket personligt uttrycksmedel. Likväl riskerar sångerna att försvinna i den stora singer songwriter-floden. De sticker liksom inte ut tillräckligt.