Stockholmsprästen Henrik (Jonas Malmsjö) får veta att hans far (Per Ragnar) avlidit i en drunkningsolycka. Henrik bestämmer sig för att återvända hem till den norrländska byn Borgvattnet, där han vuxit upp och hans far varit verksam som präst. Under en tid har Henrik också drömt mardrömmar om sin bortgångna mor, mardrömmar som blir allt intensivare tills han snart inte längre kan skilja mellan verklighet och fantasi.
Religion, skuld, skam och straff står i centrum i långfilmsdebuterande Fredrik Hillers rysare. Men faktum är att det här egentligen inte är någon rysare. Visst finns det inslag av förvrängda ansikten och spöklika barn, men särskilt överrumplande och otäckt är det inte. Karaktärerna är oengagerande och filmen saknar genuin spänning och förskräckelse. Fredrik Hiller letar efter vad som skrämmer honom, men tills han hittar det har han inte en chans att skrämma oss.
Psalm 21 är en osammanhängande och rörig film som inte verkar veta riktigt var den är på väg eller vad den vill ha sagt. Många trådar lämnas utan svar och filmen är lika förvirrad som huvudkaraktären Henrik Hornéus själv. Detta är inget annat än en ofarlig film som absolut inte kommer att skrämma ihjäl dig, däremot har den fina förutsättningar att tråka ut dig till döds