I senaste Star Trek-filmen – fylld förstås av framtida high-tech och rymdteknik – vad lyssnar de på för musik när huvudpersonerna går ut på en bar? Jo, blues! Det är inte bara att musikformen är grunden till så mycket av det vi lyssnar på när den just nu när den är inne gott och väl på sitt andra århundrade, den kommer alltså även att vara det i framtiden? Självklart!
Fantastiska sångerskan Beth Hart och en av världens bästa gitarrister, Joe Bonamassa, gjorde utmärkta albumet Don’t explain för ett par år sedan där de tolkade ett antal musikikoner. Nu är de tillbaka med ännu en fullträff. Den här gången är det namn som Aretha Franklin, Tina Turner och Billie Holiday som fått släppa till, och även nutida som Melody Gardot och Uppsalaaktuella Lucinda Williams (här på lördag). Hart & Bonamassa gör högoktaniga versioner som är perfekta för partyuppvärmning, före, under och efter. Som förrätt kan man ta Charles Bradleys Victim om love, rhytm’n’blues som bäst
Om Bonamassa är en av världens flitigaste albumsläppare så står inte hans medtävlare om ”fastest guitar in the west”, Robben Ford långt efter. Nu har han spelat in med veteranen Larry Carlton och gjort fina, akustiska albumet Unplugged. Inget krom, inget onödigt, bara två musiker och deras instrument. Det räcker.
Det verkar som att som bluesmusiker dör du antingen ung eller får ett riktigt långt aktivt liv. Det sistnämnda gäller munspelaren James Cotton som oförtrutet blåser vidare i sin trynorgel på nya Cotton Mouth Man. En annan veteran med nio liv är gitarristen Kim Simmonds som fortsätter att hålla liv i sitt band Savoy Brown på nya livealbumet Songs from the road (dvd medföljer). Låter fint fortfarande. Bandet var ju ett av at den brittiska bluesvågens flaggskepp och i dess fotspår går också unga amerikanska bandet Mighty Mojo Prophets på Flyin home from Memphis.
Inget snack om att bluesen är ett internationellt musikspråk. Tuffast av de här artisterna är Jugoslavienfödda Ana Popovic som rockar röven av de flesta på funkiga Can you stand the heat. Hon är en enastående gitarrist och bra vokalist. Tyngden hos bluesen visas också av att Spin Doctors – som hade en hit med Two princes för några år sedan satsar på ett renodlat bluesalbum med If the river was whiskey. Men de kan sina saker, utan att vara märkvärdiga.
Visst är bluesen nu för tiden främst ett reservat för gitarristerna. Men veteranen Chuck Leavell visar med sin hyllning till pianoikonerna både vad namna som Otis Spann, Leroy Carr och Ray Charles betytt – och vilken bra tolkare han själv är. Gästspel av bland andra Keith Richards.
Störst bokstavligt talat denna omgång är Papa Chubby. Hans nya album Universal breakdown blues bjuder också på storslagen musik av denne man som verkligen levt bluesen: övergiven vid sju, utslagen och hemlös, svårt heroinberoende men räddad av musiken.
Så himlen må vara full av mörka moln. För oss bluesälskare är det ändå alltid blått ovan molnen.
BLUES
Beth Hart & Joe Bonamassa
Seesaw (Provogue/Mascot)
Charles Bradley
Victim of love (Daptone/Border)
Robben Ford & Larry Carlton
Unplugged (335 Records/Plugged)
Ana Popovic
Can you stand the heat (Artiste Xclusive/Helan)
Chuck Leavell
Back to the woods (CrossCut Records/Border)
James Cotton
Cotton mouth man (Alligator/Helan)
Savoy Brown
Songs from the road (Ruf/Helan)
Papa Chubby
Universal breakdown blues (Provogue/Mascot)
Mighty Mojo Prophets
Flyin home from Memphis (DeltaGroove/Helan)
Spin Doctors
If the river was whiskey (Ruf/Helan)