Övertydligt och klumpigt berättande

Man får förlåta dem lite, skräckfilmer är svåra att göra riktigt bra. Här börjar det bra men sedan tar man till allt man kan, det är bara att pricka av: mentalsjukhus, knivar, styvmamma, oförstående polis, unga kvinnor som springer ut i skogen, minnesförlust, plötsliga starka ljudeffekter och så vidare ...

Den artonåriga Anna kommer hem från mentalsjukhuset efter ett misslyckat självmordsförsök efter att hennes mamma dött i en brand. Hon har till stora delar tappat minnet. Väl hemma verkar mammans sköterska helt ha förtrollat hennes far. Vartefter hon börjar nysta i mysteriet runt mammans död pekar det mesta mot den presumtiva styvmamman. Ingen tror henne dock förutom hennes äldre syster.

Bröderna Guard satsar allt utom större eftertanke på historien. Det blir snabbt för mycket och övertydligheten och det klumpiga berättandet slår ut intresset. Med den mängd rysare vi haft på biograferna under åren är det konstigt att de inte kan bättre, även om anslaget finns där. De hade ju kunnat studera originalet A tale of two sisters lite bättre. Nu blir några korta stunder av hjärtklappning här och var nästan enda behållningen.

Hur fick de in Elizabeth Banks i detta?

Övertydligt och klumpigt berättande

Det finns en regel som säger att ju fler inblandade, desto sämre film. Brödrapar kan vara undantag - tänk Coen, tänk Farrelly - men Charles och Thomas Guard är tyvärr inte det. Inte mindre än tre manusförfattare bådar inte heller gott.