Ozzy håller än - trots allt

Efter att genom alla år kämpat med epitet som satanist och drogromantiker samt ansetts vara en samhällsfara i allmänhet och för unga, lättpåverkade människor i synnerhet måste det vara trevligt att vara en skojig Prince of darkness-farbror med hela världen och klämma ur sig ännu en skaplig platta. Och sen kunna luta sig tillbaka och vänta in sextioårsdagen.
Black rain ska vara bästa skiva sedan No more tears (1991). Vet inte om det säger så där jättemycket egentligen.

Det var trots allt mer än 25 år sedan karlns solokarriär var på topp. Nu är Ozzy ett varumärke, artist och manager går hand i hand och kränger biljetter till ännu en Ozzfest (fast i år är festivalen visst gratis) medan de håller koll på tillverkning och distribution av allt från Ozzydockor till Ozzyjulstrumpor.
Black rain kommer att se till att varumärket själv lugnt kan lufta sin egensinniga, nasala - och egentligen frapperande begränsade röst - på smällfeta scener i alla väderstreck i flera år till. Särskilt ettriga albumöppningen med programförklaringarna Not going away och I don't wanna stop.
Den duktigt fläskiga produktionen av Kevin Churko lyfter fram de två viktigaste ingredierna: Ozzys sång och Zakk Wyldes typiskt ylande, riffknorrande gitarrspel. Veterantrummisen Mike Bordin lägger tillsammans med basisten Blasko fundamentet.

Och allt är riktigt bra så länge de håller sig till formulan tungriff möter sång med högvis med pålägg och catchy refränger. Däremot blir man ganska orolig när de börjar pynta för mycket och släpper loss didgeridoo-samplingar och ett par ganska ostiga ballader. Lite för målande blir det i Lay your world on me där Ozzy sjunger att han är en "pillar of strength" och att han minsann "can take the weight". De flesta vet att man månne kan sätta frågetecken för hans fysika status.
Däremot understryker rader som "You're my reason to live/ You are the heaven in my hell" i Here for you att han har ett hjärta av guld. Och det väger tungt.

Ozzy håller än - trots allt

HÅRDROCK. Efter att ha varit känd för att ha bitit huvudet av minst en fladdermus och en duva var det en del som höjde på ögonbrynen när det i reality-såpan The Osbournes framkom att Ozzy inte bara var en devot familjefar, utan också djurvän.