Rickard Söderberg minns mycket väl hur det känns. Hur det är att vara 14 år och resa från småstaden, i hans fall Halmstad, till det första Pridebesöket i Stockholm.
– Jag började med att gå till RFSL och där mötte jag en acceptans helt utan ifrågasättande. Det var en så oerhört omtumlande upplevelse – det är det som är det coola med Pride, att det ger en smak av en värld fylld av kärlek, säger han.
I dag är Rickard Söderberg en etablerad operasångare och något av hela Sveriges ”gaytenor” (hans twitteralias) efter medverkan i program som ”Körslaget”, ”Så ska det låta” och Melodifestivalen. Men när han intar stora scenen i Prideparken den 31 juli i ett samarbete med Sveriges Radio P2 tänker han inte leverera någon schlager – då är det bara opera som gäller.
Tror du att opera går hem på Pride?
– Ja! Det finns så jäkla många operabögar och operaflator. De kommer med ett glas champagne i handen och kan varenda aria fram- och baklänges och de kommer att sjunga för allt vad de är värda.
Hur ska du få med dem som inte är lika hemma i genren?
– Först får vi köra lite uppvärmningsövningar, sedan är det bara att kasta sig ut. Det är läskigt att sjunga opera, det tycker jag också varje gång jag ställer mig på en scen, men efteråt mår man ju så jäkla bra.
Urvalet innehåller inga ”mesiga saker”; Verdi och Puccini är självskrivna. Pressar man Rickard Söderberg lite säger han att han möjligen slänger in något mer inställsamt, som en ”Sound of Music”-sång. Inom operasfären är han känd för att kullkasta dammiga könsroller. Därför kommer också gästartisten, operastjärnan Ann Sofie von Otter, att gestalta en ny roll.
– Jag föreslog att vi skulle sjunga ”Don Giovanni”, men att hon gör Don Giovanni och jag Zerlina. Så det blir också lite av en debut för denna diva som har gjort allt, säger han belåtet.
Rickard Söderberg kallas ibland för kärlekspredikanten och är en aktiv debattör av hbtq-frågor. Och även om allsångsoperan på Pride främst handlar om glamour och fest ligger kampen för allas rätt att älska hur och vem de vill inbäddad i varje ton.
För två år sedan skrev Rickard Söderberg en uppmärksammad artikel där han krävde att svenska ambassaden i Moskva skulle hissa regnbågsflaggan under Stockholm Pride. Situationen för de flesta hbtq-personer i världen är obeskrivligt rutten i dag konstaterar han, men han känner ändå tillförsikt inför framtiden, ”jag är en obotlig optimist”.
Slutligen, är du inte ens lite orolig för att ditt känsliga operaöra ska plågas av Prideskrålet?
– Nej nej nej! Det här handlar bara om att njuta och att få lov att sjunga ut i de arior som man alltid har drömt om att sjunga. ”Toscas bön”, vem har inte drömt om att sjunga den? Nu kör vi! (TT)