Folkligt, fartfyllt och fyndrikt. Det är ord som kan sammanfatta de förväntningar man bör vara rustad med inför en tur till någon av de konstarrangemang som både i Uppsala och andra län runtom i landet börjar bli en tradition som faktiskt kan ge den norska mordfrossan påskekrim en match.
Att ge sig ut över slätten och droppa förbi ett gäng utställningar som ploppat upp är påfallande likt ett besök på Liljevalchs kioskvältande Vårsalong. Blandningen av det du får se är hejdlös, teknikerna många. Intrycken från populära förebilder som Lars Lerin och Karin Mamma Andersson ännu fler. Professionella konstnärer och glada amatörer.
Det är nästan omöjligt att få en heltäckande bild av påskhelgens explosionsartade utbudsökning, i varje fall om man vill hinna se någonting ordentligt. Men att maniskt hasta mellan ”Konstsafari”, med nio stationer i Östhammar, ”Konst på väg”, som 20-årsjubilerar med ett 60-tal utställare i Tierp, och ”Konstpåsk” i Österbybruk i hopp om att avverka så mycket som möjligt är ändå en respektabel strategi. När det handlar om kulturella uttryck är överdoser vanligen godartade.
Men ännu bättre är kanske att dra upp en anspråkslös plan och låta lusten bestämma i vilken omfattning man gör avsteg från schemat.
Om det är ”Konstsafari” som drar är det exempelvis synd att missa den tillfälliga skulpturparken i Gammel-Gränome, där bland andra Kristina Jansson och Bodil Gellermark deltar. I ”Konst på väg” brukar både Lövstabruk och Eric Sahlström Institutet bjuda på stor variation och mycket på ett bräde. Men också Örbyhus slott, där den mustiga performancekonstnären Gustaf Broms har intagit Stallet, kan vara en lämplig utgångspunkt. Och i Österbybruk vill man varken missa säsongsöppningen av det ambitiösa galleriet i Sadelmakarlängan, där keramikern Christina Larsson och fotografen Barbro Paulsson inleder, eller Liljeforsateljén där Eva Olsson, Johanna Lundin och Roine Jansson ställer ut tillsammans i vad som kan bli ett fint möte mellan olika måleriska temperament.
Hur man än vill lägga upp sina planer så gäller devisen att det är bättre att se, än att inte se. ”Nobody can eat 50 eggs”, som vi något motsägelsefullt lär oss av Paul Newman i den klassiska filmen ”Cool Hand Luke”, och det ligger någonting i det. Att ersätta äggjakten med en konstjakt, eller bara smälta maten med en anspråkslös utställning vald på måfå är ett bra val i relation till att bara jäsa med en dussindeckare på magen. Å andra sidan finns det ingen orsak att välja. Ladda telefonen eller bilstereon med några saftiga mord och en trivselalkoholiserad konstapel och ge dig iväg. Det finns inte en pusseldeckare som inte blir bättre av lite konst.