Pang pang-kärlek

FPS. En av mina regler lyder att förstapersonsskjutare aldrig fungerar fullt ut på konsol och som med varje regel värd namnet finns det bekräftande undantag: Killzone och Halo. Två titlar som nu snällt får maka något på sig och lämna plats åt detta underverk. Presentationen är just den grafiska snyting som vi är vana att få av Burnout-gänget, men bakom och inuti all denna ytliga och ack så sköna flärd lyckas man med miraklet att faktiskt erbjuda någonting större: ett givande och utmanande spel. Tonvikten må ligga på effekter. Stora explosioner, härlig fysik, maffigt Hollywoodljud och helvetesaction för den som vill, men Black ger även möjligheten till taktiskt finlir där lite experimentlusta belönas. Jag smyger, hukad och på helspänn, och upplever stunder jag nästan slutat tro fanns. Pang pangkärlek.