Panikteatern gör kabaré för vuxna

Den Lilla Teatern i Uppsala har sedan sjuttiotalet varit känd för sin barnteater. En Harlekindocka med spetsig lösnäsa över ingången skvallrar om att fokus ännu ligger på barnpjäser, men nu repeterar Panikteatern inför en kabaré för vuxna. Till söndagens uruppförande ska allting ha satt sig.
- Vi hinner, men håller inte du med om att man blir nervösare med åren? frågar Erik Lidholm sin teaterkollega Maud Nyberg.
Det gör inte Maud Nyberg.
- Däremot har jag mer kunskap om när jag har bör vara nervös. Nu till exempel ... Det så mycket som måste fixas inför söndag.

När de har spelat upp några scener, försäkrar jag dem om att de kan släppa nervositeten. Det kommer att bli en tänkvärd och rolig föreställning.
Det var när de var på jakt efter nya idéer som de hittade några texter av Calle Z. Calle Z var dramatiker, kolumnist, konstnär och kåsör.
- Och kändis redan som spermie, lägger Maud Nyberg till, med skribenterna Kar de Mumma, Viola och Hasse Z som närmaste släkt.

Panikteatern kontaktade Calle Z:s dotter och fick tillgång till hela hans livsverk. Utifrån de texter de tyckte bäst kom kabarén I huvudet på Sixten Olsson till.
- Hans texter är fria från cynism och sarkasm, de är utan pekpinnar, säger Erik Lidholm.
Erik Lidholm har skrivit föreställningen musik, Maud Nyberg låttexterna.

Hasses och Tages generation lyssnade på engelsk music hall och jazz. Man kan tydligt höra influenser från den traditionen i deras musik. Erik Lidholm ville göra något liknande.
- Men med poppen som utgångspunkt, min egen och Calle Z:s tonårsmusik.
Föreställningen handlar om att antingen ha för mycket eller för lite tid. Sixten Olsson är Calle Z:s alter ego:
- Tänk alla som bokstavligen jagar livet ur sig för att få tid. Få tid. Få tid att äntligen få tiden att räcka.

Panikteatern har gått ifrån att spela på traditionella teatrar. För en levande landsbygd är det viktigt med skolor, föreningsliv och kultur. I stället för att folk får söka sig till teatern, kommer Panikteatern till deras bygdegård.
- Det är där vi träffar publiken som aldrig annars går på teater, säger Maud Nyberg. Folk kommer till bygdegården inte för att de söker upp en teaterföreställning utan för att deras brorsa sitter i styrelsen. Efter föreställningen säger många: Det här måste vi ha igen! Då känner vi att vi fyller en funktion.
De berättar om en by i Västerbotten med tre hus. När de byggde upp sin teater på den ensliga bygdegården var det spöklikt - på kvällen var det fullsatt. Föreningen beställde ytterligare en föreställning en månad senare, eftersom inte alla hade fått plats. Även den blev utsåld.
Nu ska de fortsätta repetitionen. Tiden, som kabarén handlar om, är knapp:
- Jag har all tid i världen.
- Jaså det är du som har den.