Är alla affärer som säljer böcker boklådor? Icke. Böcker säljs numera i matvaruaffärer, på varuhus, i kiosker för att inte tala om i nätbutiker. En boklåda – förutom bokförsäljarnas papplådor med böcker utomhus, till exempel vid Fyrisån sommartid – är något helt annat än en affär där böcker är en sorts varor bland allt möjligt annat.
En boklåda är ett paradis för den som älskar att läsa och äga böcker; att hålla i böcker, lukta på dem, betrakta deras skönhet, känna tyngden eller lättheten i handen, njuta av formatet – och kanske till slut fastna för någon att ta med hem, helst i en kasse med boklådans logga, gärna en litterär devis i snygg typografi. En boklåda kan vara en bokhandel, som säljer böcker enligt dagens princip: vi har allt det nya. En boklåda kan också vara ett antikvariat med devisen: vi har allt det gamla. Allra bäst: en blandning av nytt och inte helt nyutgivet med en antikvarisk avdelning. Uppsalaexempel på boklådor är Celsiusbokhandeln och English Bookshop.
Det är roligt att prata med folk som arbetar i boklådor. De tar sig tid, vet mycket om böckerna; det finns en gemytlighet och ett kamratskap i det hela. Eller, fanns, ska jag väl säga, när det gäller konkursdrabbade Celsiusbokhandeln. Hade jag fått önska, skulle Celsiusbokhandeln och English Bookshop slå sig ihop och bilda en litteraturhörna med innergård och allt i korsningen Svartbäcksgatan–St Olofsgatan. Det vore något, det!
I staden Porto i Portugal finns en mäktig boklåda: Lello & Irmao. En svängd dubbeltrappa i mörkt trä leder upp till övervåningen, där man kan slå sig ner i en fåtölj, dricka ett glas portvin och bläddra i den bok man kanske tänker köpa. Ett besök i L&I tar minst en timme, gärna två. Och man går garanterat därifrån med åtminstone ett par böcker vars existens man inte hade en aning om innan man kom dit. Bokhyllorna är höga, det vilar något tungt och mäktigt över lokalen, men samtidigt känns den intim, kanske på grund av alla textförsjunkna bokbläddrare. I Paris går man kanske till Shakespeare and Company, startade av Sylvia Bleach och den boklåda som först sålde James Joyces då kontroversiella roman Odysseus 1922. I Sylvia Bleachs memoarer Shakespeare and Company (1956) får man veta det mesta om boklådelivet och kulturen i Paris under mellankringstiden.
London är ett Mecca för boklådelovers. Är man ute efter deckare, går man till Murder One på Charing Cross Road. Här finns nytt, utgånget och begagnat. Silver Moon Women’s Bookshop är Europas största kvinnobokhandel. Hänger ihop på något vis med Foyles, jättebokhandeln på samma gata. Också Charing Cross Road. I Filmen Notting Hill har Hugh Grant en resebokhandel. Den finns på riktigt, fast runt hörnet från Portobello Road: The Travel Bookshop på Blenheim Crescent.
När Nils Wilhelm Lundequist 1834 övertog boklådan Palmblad & Comp i Uppsala fick den bli LundeQ, liksom en boklåda han hade startat i Stockholm, men lämnat. LundeQ var den första boklåda som kunde erbjuda Gunnar Wennerbergs Gluntarne. Lundequist själv gav ut ett flertal skrifter, både skönlitterära och fackböcker.
Näthandeln har växt sig stor. Även jag köper böcker på nätet. Men bokköpsnjutningen, den finner jag bara i de riktiga boklådornas intima läslustatmosfär.