Marika Carlsson har gjort det till en vana att utmana sig själv och sin publik. I höstas var hon här i Uppsala med sin show "Jag är Gud", men den är sig inte lik.
– Det var en provföreställning. Jag gör så för att testa materialet. Sen skriver jag om. Det är utveckling som gör det här jobbet stimulerande. Mina föreställningar blir aldrig färdiga, de utvecklas hela tiden, säger Marika Carlsson.
Fångade du upp Uppsalaborna efteråt och ställde frågor till dem?
– Nej, då tycker en si och en annan så. En massa motsatta åsikter ska inte påverka mitt konstnärliga arbete. Men jag kan ta till mig publikens reaktioner och känna in stämningen i rummet. Jag har ändrat mycket i föreställningen sedan dess.
"Jag är Gud" är ingen vanlig ståuppföreställning. Nej, Marika Carlsson beskriver den som: "När teater gifter sig med stå-upp" eller: "Många stora frågor genom en tratt" eller så säger hon: "Alla goa saker i en och samma show". Ja, så låter det åtminstone. Det blåser och brusar i mobilen när hon är ute och promenerar i Västerås före kvällens föreställning i stadens konserthus. Hennes turné har ett 20-tal anhalter och Uppsala ligger mitt i.
Det var en debattartikel i tidningen "Dagen", undertecknad av 22 pingstpastorer som gemensamt skrev att de vägrar viga homosexuella par som gjorde att Marika Carlsson skrev föreställningen. Religiös dubbelmoral klarar hon inte. Hon som älskar sin sambo som är kvinna och som själv har en uppväxt inom pingstkyrkan.
– Jag blev vansinnigt arg och ledsen. Alla har vi fått höra att vi är unika och skapade till Guds avbild, och så plötsligt trampade de på mig och sa att såna som jag är fel, säger Marika Carlsson.
Hon började läsa Bibeln från pärm till pärm. Trots att hon vuxit upp i ett aktivt kristet hem.
– Då hittade jag en massa kul saker. Religion kan vara ett svårt och tråkigt ämne, men också så sjukt roligt, säger hon. I Bibeln hittade hon en kvinnosyn som förbluffade henne, speciellt den om kvinnors sexualitet.
– Medan det står mycket om kvinnors oskuld, står det inget om att mannen ska vara oskuld. Och jag hittade väldigt lite i Bibeln om homosexualiten, det som står är "en man får inte ligga med en man så som han ligger med en kvinna", när jag läste det så tänkte jag: hur ska det går till, säger hon och påminner att störst av allt är kärleken som det står i nya testamentet.
Marika Carlsson föddes i norra Etiopien 1973 i en tid när det rådde svår svältkatastrof. Under sitt första levnadsår hittades hon i ett dike. Där låg hon till synes död men en svensk hjälparbetare hittade henne och upptäckte att hon andades. Två år gammal blev hon adopterad till Sverige, till en pappa som är frikyrkopredikant inom Pingstkyrkan och en mamma som är sjuksköterska.
– Det var en fin uppväxt med gemenskap och mina föräldrar lärde mig att ifrågasätta och stå för mina åsikter. Men samtidigt levde jag i en homofobisk tradition med konservativa värderingar, säger hon.
När hon var 20 år blev hon kär men förnekade sin homosexualitet ända tills hon var 40 år.
– Jag orkade inte ta det kriget tidigare. Där kom min feghet in. På grund av min hudfärg har jag mötts av så mycket fördomar och fått kämpa för rätten att vara mig själv, säger Marika Carlsson.
Men feghet verkar inte vara hennes mest utmärkande drag. Inte en artist vars förra föreställning hette: "En negers uppväxt" och blev både anmäld och friad för användandet av n-ordet. Och en artist som nu likt Jesus hänger på korset på sin föreställningsaffisch.
– Jo, visst finns de dem som anser att jag hädar. Men det är oftast de som inte sett föreställningen. De som ser den brukar förvånas och tycka att den är varm, rolig och ärlig, säger Marika Carlsson och tillägger:
– Jag älskar att spränga gränser med min konst.