– De första tjugo minuterna kändes det som om jag var ny på jobbet. Sen släppte det. Du vet, jag har varit artist i nästan 40 år och en del av min kropp minns känslan av att stå på scenen. Det var en skön resa. Härligt att vara nära publiken igen – det ger en känsla av frihet, säger Eva Dahlgren.
Under sommaren var Eva Dahlgren på miniturné och spelade på fyra klubbscener i Sverige. För utsålda hus. Och det gav mersmak. Då hade hon inte stått på klubbscenen på runt 30 år.
Antalet år är imponerande men mindre viktigt. För många av oss har hon alltid funnits där och ingett en känsla av trygghet när vilsenheten tagit över eller sökandet i livet antagit orimliga proportioner.
1978 kom första skivan, "Finns det någon som bryr sig om". Då var hon 18 år.
" Även om jag ställer mej
på gatan och skjuter
Varenda en som går förbi
Så kan jag lova att ingen ser mej
Kan inte jag bli tagen på allvar?"
Eva Dahlgren skriver poetiska, eftertänksamma texter och var länge den enda kvinnliga rösten i en grupp av svenska manliga pop- och rockartister. När andra skildrade sitt alkoholrus skrev hon låten "Jenny Matress" om en kvinna som prostituerar sig. Den och många andra som "Stackars alla karlar", "Jag klär av mig naken" och "Ung och stolt" har jag lyssnat på så mycket att texterna vägrar släppa greppet om hjärnan. De har suttit där så länge och känns fortfarande relevanta. Eva Dahlgren hade inte alla svar men hon ställde frågorna på ett vis som avslöjade att känslornas bergochdalbana inte var över bara för att tonåren tagit slut.
1991 blev hon Sveriges blekaste blondin och det kommersiella genombrottet var ett faktum. Skivan "En blekt blondins hjärta" sålde i drygt 500 000 exemplar, gav fem grammisar och en karriär som virvlande uppåt i en rasande fart under några år.
Framgången till trots sa Eva Dahlgren stopp och tog en paus. För att hitta lusten till musiken testade hon nya genrer. Efter albumet "Petroleum och Tång" 2007, gjorde hon ytterligare en musikalisk paus.
Men så i våras släppte hon albumet "Jag sjunger ljuset".
"Vem kunde någonsin tro
att jag var den som skulle tappa mitt språk
att jag skulle vända mig från ljuset och gå"
Hade du verkligen tappat ditt språk?
– Jag skrev den efter en lång period då jag funderat över vem jag blivit. Det där språket som tidigare känts som en nödvändighet var borta. Utan språket som är en stor del av min personlighet kände jag mig vilsen. Språket har alltid fungerat som en öppning för mina tankar, säger hon och tillägger:
– Men egentligen handlar låten" Säg mitt namn" om en taxichaufför från Irak som hamnat i Sverige. En person som varit mattelärare, hade familj i Bagdad och som ser sig i spegeln och undrar vem han ser. Vissa resor vi gör är ofrivilliga.
Albumtiteln "Jag sjunger ljuset" kom till Eva Dahlgren när hon satt vid pianot i sin studio som ligger i en mörk källare. Dit letar sig vanligtvis inget ljus men så upptäckte hon en solstråle och såg dammkornen dansa i ljusstrimman. Då visste hon att hon skulle göra musik av ljuset och började skriva låtar.
– Varje album ska ha ett tema, något som gör att det hänger ihop och berättar en historia. Det där oförhappande ljuset var den strimma av hopp som vi behöver för att överleva och det fick knöt ihop mina tankar.
Under uppehållet har Eva Dahlgren sysslat med en massa annat för att få utlopp för sin kreativitet. Och en konstform kan ge upphov till en annan.
– Jag är ingen förvaltare utan känner en skyldighet att inte fastna i gamla spår. Jag vill skapa nytt, säger hon, som uppfört en egen monolog, skrivit barnböcker om hundarna Lars & Urban och åkt till London för att skriva musik men kommit hem med boken "Hur man närmar sig ett träd", om skapandets villkor.
Nu senast har hon filmat med Super 8-kamera till filmen "Jag är Ingrid".
– Ingrid Bergman inspirerade mig enormt mycket. Jag hade aldrig tidigare fördjupat mig så i någon annan människa. Hon blev väldigt närvarande i mitt liv, säger Eva Dahlgren.
Just människor som gör udda livsval, ibland dumdristiga och modiga personer, inspirerar henne. Mycket mer än musik. Precis som vanligt bland musiker lyssnar hon sällan på andras musik.
Inspirerad av Ingrid Bergmans kraft skrev Eva låten "Filmen om oss". Det var inte alls planerat, den bara kom och regissören Stig Björkman ville ha med den i filmen. Filmandet förlöste musikkomponerandet och resulterade i det nya albumet.
Till Konserthuset i Uppsala 12 november tar hon förstås med sig låtar från senaste albumet men också äldre material. Eva Dahlgren har bett sina nya, unga musiker att göra urvalet.
– De har ett annat förhållningssätt till min musik. Och genom dem kan jag återupptäcka min musik.
Men du har väl några favoriter som du propsar på?
– Nja, ingen låt om måste med precis. Men "Vem tänder stjärnorna" och "Ängeln i rummet" tror jag att publiken vill höra. Och det är ju för deras skull som jag ger konserter.