Personligt och fantastiskt av Coens

Psykedeliska Jefferson Airplane säger det kanske bäst; "When the truth is found to be lies, and all the joy within you dies". Detta är ungefär vad som drabbar den rättfärdiga människan Larry Gopnik, som sakta men säkert börjar förlora hoppet i denna cyniska, mörka och bittra Coen-film.

Med A Serious Man blir Coens för första gången riktigt personliga i sitt filmskapande. Filmen speglar deras egen uppväxt i en förort i USA, med professorer till föräldrar och framför allt med judiska traditioner. En subkultur som de nu väljer att studera närmare. Den meningslösa existensen, att livet förmodligen inte har någon mening alls, har fungerat som en röd tråd i Coens filmskapande. Deras egensinniga konstnärskap och känsla för form och berättande har nu mynnat ut i en av deras absolut bästa filmer.

Året är 1967 och Larry Gopnik (Michael Stuhlbarg) arbetar med att lära ut fysik, det vill säga, han arbetar med matematiska uträkningar där det hela tiden finns ett rätt svar att finna. Det är rationellt och greppbart. Verkligheten ser lite annorlunda ut. Här finns inga svar, inga sanningar och Gopnik tappar totalt fotfästet inför denna kalldusch. Samtidigt som Larry värld rasar runt omkring honom försöker han hålla modet uppe i sin jakt på svar hos diverse rabbiner. Hans fru vill skiljas och gifta sig med en vän till familjen, Sy Ableman (Fred Melamed), som i sin tur förtroligt försöker tala ut med Larry. Melamed gör en stark prestation trots de korta stunder han medverkar och känns självklar i rollen som Sy. Även Stuhlbarg gör ett strålande framträdande.

Det intressanta med denna film, som med flera av Coens verk, är dess oförutsägbarhet. Hela tiden tar historien nya vändningar och biter sig allt mer fast. Coens har också en förmåga, vilket de visar än en gång med A Serious Man, att kunna göra fulländade filmer där allt (story, foto, form, karaktärer, med mera) fungerar. Denna briljanta film är i högsta grad, dessutom, både underhållande och originell. A Serious Man är helt enkelt mycket Coensk.

Personligt och fantastiskt av Coens

Med A Serious Man blir bröderna Coen för första gången riktigt personliga i sitt filmskapande. Skildringen av deras egen förortsuppväxt är en av deras bästa filmer, enligt Emma Dahlin.