Pionjärer från Venezuela tar emot pris

- I Venezuela tror alla om sig själva att "jag kan bli president". Vi är väldigt jämlika, säger Carmen Diana Dearden, i dag styrelseordförande för Banco del libro där hon arbetat länge.
I morgon, onsdag, tar hon emot årets Alma-pris, Astrid Lindgren memorial award, tillsammans med fyra av sina kolleger. Enkelt klädda och hjärtligt glada tar de mot efter en rökpaus utanför Grand hotell där de blivit inkvarterade under prisveckan i Stockholm.
- Vi är väldigt envetna, säger Carmen Diana Dearden en stund senare, och kanske är det en förklaring till deras framgång.

De ger sig aldrig. Och de anpassar sig också till den verklighet de har runt omkring sig, vare sig det gäller att ta sig till avlägsna byar medelst pråm i Amazonas eller att rida bokmula upp i bergen. Men även när det gäller fattigdom, upplopp och oroligheter i Caracas gigantiska kåkstäder eller den stora översvämningskatastrofen i kustlandet 1999.
Leer para vivir (läsa för att leva) heter projektet som startade just då, när redan fattiga människor förlorat hem och familjer. I Vargas dränktes hela byar i lermassorna som rasat nerför bergssluttningarna, hundratusentals människor omkom, och Banco del liberos medlemmar stod inte ut med att sitta och titta på tv.

Carmen Diana Dearden och hennes medarbetare åkte dit med barnböcker:
- Det var det enda vi visste hur man gjorde, att läsa sagor. Vi tror att läsning verkligen påverkar människor djupt och känslomässigt. Bara det att vi kom med fina böcker och var villiga att lyssna till dem gjorde att de kände sig lättade. En liten pojke hade förlorat sin pappa och sitt hem, han bodde i ett tält och ville låna en bok. Nästa gång vi kom dit berättade han att han hade sovit för första gången. Det var en djup känslomässig erfarenhet, och det var ett arbete som fick oss att känna oss bättre också.

Den gången hade de ekonomiskt stöd av fjolårets Alma-pristagare, den amerikanska barnboksförfattaren Katherine Paterson. Sagoberättandet i Vargas resulterade i en ny term, biblioterapi, som fungerat som förebild för länder som Colombia och El Salvador men också Thailand efter tsunamin.
I Vargas, Venzuela, fortsatte Banco del libro med återuppbyggnad av barn- och skolbibliotek vilket hela tiden varit själva hjärtat i organisationens arbete. I 49 år har Banco del liberos medarbetare ofta tagit saken i egna händer. Inte förrän 1977 fick Venezuela statliga bibliotek och nationalbiblioteket byggdes utifrån en modell från just Banco del libro. Ändå trodde ingen på dem när de 1978 ville starta ett eget förlag för utgivning av barnböcker.
- Inte ens vår egen styrelse, säger Carmen Diana Dearden och skrattar.

Dagens Venezuela är ett allt annat än säkert land, och en av medarbetarna blev nyligen rånad efter ett genomfört besök hos en skolklass. I dag koncentrerar de sig på att starta skolbibliotek och fungerande läshörnor framför allt på avlägsna platser, men de driver också ett omfattande program i Caracas kåkstäder. Petari heter den största, med lika stor befolkning som Stockholm, och vars tonåringar ofta aldrig ens varit utanför kåkstaden.
- Ofta är det barn till illegala flyktingar från Colombia. De kommer till oss själva, ibland trots att de inte får för föräldrarna som inte vill att de ska jobba, berättar Olga Garc'a Larralde.

+ 1974 startade man ett dokumentationscenter för barnböcker, i dag ett hjärta för barnbokslitteraturen i hela Latinamerika.
+ Under 2000-talet har man varit med om att mångdubbla barnbiblioteken. I Caracas tre kåkstäder driver Banco del libro skriv- och läskurser och undervisar både lärare och elever i hur man använder internet.
+ Bara en fjärdedel av finansieringen är statlig, ett medvetet beslut för att slippa vara alltför beroende av politiker.

Pionjärer från Venezuela tar emot pris

Banco del liberos medarbetare berättar sagor för att lindra trauman. I veckan tar de emot Alma-priset, till Astrid Lindgrens minne, som ger dem större självständighet och mindre ångest inför nästa års finansiering.