Som UNT kunde avslöja redan på onsdagen på unt.se blir det ett delat ledarskap på Konserthuset i Uppsala i framtiden. Den tidigare entledigade chefen Magnus Bäckströms tjänst delas i en vd och en konstnärlig ledare, meddelade vice ordförande Lena Hartwig under torsdagen efter Konserthusets extrainsatta styrelsemöte. Hans-Birger Ekström fungerar som ordförande tills första ordinarie styrelsemöte, det första efter valet, hålls.
Vad allt detta innebär för verksamheten är förstås svårt att ha en uppfattning om än så länge, det får framtiden utvisa. Delat ledarskap har sina för- och nackdelar. Självklart tappar en konstnärlig ledare makt då den ekonomiska makten inte längre ingår i den tjänsten.
Å andra sidan slipper denne att lägga lika mycket kraft på den ekonomiska delen av verksamheten.
En vd kommer att rekryteras först så att ekonomin håller sig flytande. Det är förståeligt, samtidigt som det ju lär ge han/hon ett litet försprång. Man säger nu att de båda förstås ska samarbeta, och det är bara att hoppas, men självklart är det ju inte att kemin stämmer. Och vad händer med de övriga musikproducenter där som i dag har ett ganska självständigt jobb?
Maktfullkomlighet har ju sina plus och minus. Magnus Bäckström kunde ju genomföra sina idéer, som till exempel ”Sacred Music festival”, numera nedlagd, men hamnade samtidigt inte så högt i den interna arbetsplatsundersökningen, vissa kände sig överkörda.
Men vad händer med den konstnärliga verksamheten om en ledare blir alltför svag? Hamnar allt mindre av pengarna hos Konserthuset? Förs de i stället över till ”skola, vård och omsorg”?
Konserthuset är ju definitivt både skola, vård och omsorg också. Det gäller att värna mångfald och konstnärlig pregnans även i framtiden. Den som inte är utbildad och vårdad efter det utbud som varit är nog hopplöst förlorad hur som helst.
Hur mycket kan man inte lära sig av att möta en så bred kultur som man gör här på denna musikaliska mötesplats. Vård är det också, det är bara att tänka på det gamla uttrycket ”kulturen kanske inte ger bröd på bordet, men den ger lust att baka”, inte minst viktigt. Livet i Uppsala skulle vara betydligt fattigare utan denna hatälskade kub.