Rowan Atkinson är en komiker som tyvärr verkar ha blivit tråkigare med åren. Jag är fortfarande svag för Svarte Orm och de halvtimmelånga Mr Bean-avsnitten, men när en hel film reduceras till att handla om Atkinsons gummiansikte håller det inte.
Historien i Johnny English Reborn kan sammanfattas som att en inkompetent hemlig agent räddar Storbritanniens ära genom sin dumhet. Det är lyteskomik och lagom snuskig dratta-på-ändan-humor när Johnny English (Rowan Atkinson) kommer tillbaka från sin exil i Tibet för att hjälpa den brittiska underrättelsetjänsten att röja en mordkomplott mot den kinesiska premiärministern. James Bond-referenserna duggar tätt. Här finns den galna uppfinnaren med sina manicker, Johnny English får ihop det med en supersnygg donna och introt är omisskänneligt.
Men eftersom även Bond-filmerna har glimten i ögat är det svårt att göra en meningsfull parodi på dem, och skaparna bakom Johnny English Reborn satsar inte på någon subtil finess. Istället försöker de att göra allting än mer uppskruvat vilket resulterar i överdrivna karaktärer och förutsägbara skämt.
I slutändan är Rowan Atkinsons grimaser det enda som filmen har att komma med. Och även om han fortfarande kan förvrida ansiktet hur som helst har vi sett det alldeles för många gånger för att det fortfarande ska vara roligt.