Jag brukar bli på gott humör när jag ser Christer Nordström, polisens presstalesman i Uppsala. Kanske för att han själv alltid utstrålar saklighet och beslutsam optimism, även när läget är kärvt. Och så förknippar jag honom med film, förstås. Christer Nordström känner ju hela stan, i alla fall det Uppsala som går på bio.
Sedan sjuttiotalet har Christer rivit biobiljetter med den äran, längst på Filmstaden. Vad har Christers person betytt för polismyndighetens goodwill i vår kommun? En hel del, skulle jag tro. Ge honom en medalj - och nämn då hans insatser både för polisen och civilsamhället, för snuten och för kulturen.
Men senast jag såg honom i rutan var han lite låg. Det gällde den bedrövliga biljakten över Hjulstabron i mars, där polisen beordrade broöppning och två unga män störtade i vattnet och dog. En tragedi. Nu fanns uppgifter om att detta inte skulle vara första gången som Uppsalapolisen beordrat broöppning. Christer Nordström kunde inte bekräfta uppgifterna, och såg olycklig ut.
Något säger mig att de två unga männen kommer att spöka inte bara för Christer, utan för polisen och för hela Uppsala. De hade snattat bensin, vilket förvisso är ett brott, men det räknas knappast som grovt. De körde för fort, och kanske utsatte de andra för fara, men var dödsfällan på bron verkligen det enda sättet att stoppa dem? Kan inte bron i framtiden förses med flera bommar och hinder, så man kan stoppa vansinnesförare utan att öppna graven på vid gavel nere i det mörka vattnet.
Något säger mig att tragedin vid Hjulstabron inte kommer att glömmas, och att historien kommer att döma de ansvariga strängt. För vad? Framförallt för bristande empati, humanitet och fantasi.
Empati, humanitet och fantasi är egenskaper som polisen behöver mycket mer av i framtiden. Kravallerna i Husby och andra förorter visar det också. Polisens sociala kompetens och förtroende måste öka, annars riskeras det sociala kontraktet. Att ensidigt skälla på polisen är varken rättvist eller konstruktivt. Men sanningen är att varje dödsskjutning, eller annat ingripande med dödlig utgång, liksom varje uppgift om rasism eller sexism inom kåren, skadar polisen svårt. Det är viktigare än någonsin att tveksamma fall utreds och åtgärdas, och att polisen oftare är beredd till självkritik.
Det är väl för mycket begärt att alla polismän ska offra hela sin fritid på att stå och riva biobiljetter. Men alla har vi mycket att vinna på att kontakterna mellan allmänheten och polisen blir bättre än vad de är i dag. Fråga Christer Nordström.