Pop. Det är inte svårt att fatta att Florence Welch och hennes Machine har konstpopambitioner med sin musik, men på andra albumet Ceremonials är det ibland som att de rullar sig själva genom en stor mangel av maximalitet.
Från första sekund skruvar de upp den högglansiga produktionen till max, som ett Coldplay utan spärrar eller ett powerpopband med extra svulstig sång. Det låter snyggt, ibland mycket snyggt, men de intressanta ambitionerna riskerar att försvinna under ytan.