Pressetiken behöver resurser
Apropå mediers övertramp: Pressetiken behöver nya grepp - och resurser, anser Gunnar Carlsson.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
PO-jubileet uppmärksammades härom kvällen med ett seminarium på Pressens Hus i Stockholm och utgivning av boken 40 år av övertramp (Juridisk Reportagebyrå), skriven av Mikael Bergling, Torbjörn von Krogh och Fredrik Nejman.
Det är begripligt att skriften till stor del har blivit tillbakablickande, men här förs också en diskussion om hur förutsättningarna för hur dagens pressetik förändrats.
Författarna har förstås botaniserat i syndaträsket. Föga överraskande är det Aftonbladet som är den mest fällda tidningen under de 40 åren. AB har klandrats 253 gånger. Expressen hamnar som god tvåa med 183 prickningar.
Men i dag är situationen en annan än när PO inrättades. På nätet är det "sjövilt". Mycket av det som publiceras omfattas varken av tryckfrihetsförordningen (utgivare saknas) eller den reglerade pressetiken. Några lösningar på detta ges knappast i den nya skriften.
I boken redovisas en undersökning som pekar på att ledande publicister vill ersätta dagens Pressens opinionsnämnd (PON) med en Mediernas opinionsnämnd som skulle granska inte bara yrkesetik utan också etermedierna. Förslaget lanserades även på DN-debatt nyligen.
Det finns goda skäl att föra samman granskning av yrkesetiken (journalisternas arbetsmetoder) med pressetiken (bedömning av publicitetsskador). Men det är tveksamt att blanda statliga granskningsnämndens bedömning av saklighet och opartiskhet i public service med den rena pressetiken. Att vara partisk är tillåtet för pressen. Och vem tror att Tidningsutgivarna (TU) är beredda att betala kalaset för en utvidgad medienämnd som skulle kräva stort kansli och flera ombudsmän? TU lägger just nu tyvärr ned tidningen Medievärlden (hänvisar till nätet). Och TU har förklarat att man inte längre är beredd att ta kostnaderna för dagens PO och opinionsnämnd. Gärna pressetik, bara den inte kostar för mycket.