Han blev nästan 58 år, Prince Rogers Nelson. Inte ens två månader kvar, födelsedagen 7 juni låg egentligen inom räckhåll. Eftersom jag ännu inte hört dödsorsaken så låter jag den vara därhän. Det förvånar mig att han ändå var i den åldern, han har känts evigt ung på något sätt, ett slag Peter Pan i musiken.
En liten man med en stor musik, det tror jag är ett omdöme som kommer att återfinnas i många krönikor. Hans agenter hade tydligen en plan, hans musik försvann direkt frånm streamingtjänsterna. Här ser man direkt hur bra det är med egna bibliotek, fortfarande, jag har precis plockat fram Prince-samlingen, igen.
Han kom att betyda väldigt mycket för musikens utveckling. Han var produktiv på ett sätt som knappast går att föreställa sig, och det sägs att det ska finnas hundratals låtar som ännu inte spelats in i valven på Paisley Park. Det kan ju i och för sig finnas anledning till det, de kanske inte höll för hans egen måttstock. Och det är bara att hoppas att det inte kommer en mängd mediokra utgåvor nu. Han är värd ett bättre eftermäle.
Med ett otal album från debuten 1978 med habila men inte märkvärdiga ”For you” till sista (senaste?) ”HITnRUN: Phase Two” har han ständigt varit i utveckling. Hans sätt att kombinera funk, rock, pop och lite folk här och var blev hans signum. Ständigt experimenterande trots att han för länge sedan kunde ha vilat på framgångarna är bara att beundra. Hundra miljoner sålda album lär väl ha gett ett och annat penningklirr i madrassen. Inte minst är jag imponerad över hur han kunde kombinera hitkänslan i låtarna med att göra spännande och överraskande arrangemang. Det han gjorde på 80- och 90-talen lär stå sig länge, länge. ..
Han turnerade också mycket, och jag minns tydligt när jag hörde honom live första gången, i mitten av 80-talet, en helt suverän konsert på Hovet i Stockholm. Han hade ju en särskild ådra för det visuella, om det så gällde hans eget utseende eller scenshowerna. Superlåten ”Purple rain” var magisk, som vanligt.
Att han envisades med att plötsligt bara kalla sig med en symbol visar också vilken PR-mästare han var. Inom popbranschen får man väl kalla honom universalgeni.
Nu har änglakören fått någon som kan stajla om inte bara den himmelska musiken utan även särkarna.