Prisade vare Arcade Fire

Jag försöker verkligen streta emot, och flera spår känns också inledningsvis lite lamt introverta - men snudd på varje låt avrundas med antingen fantastiska körer, blås eller stråkar som slipar ned motståndet till en sammetsslät yta av beundran.
När Win Butler och Régine Chassagne sjunger den enkla versmelodin i No cars go kryper det längs ryggraden, när den närmar sig slutet svartnar det nästan innan sista låten My body is a cage - komplett med kyrkorgel och allt - ger sista smörjelsen. Dessförinnan minns man mest den närmast Springsteenska Antichrist television blues. Prisade vare Arcade Fire.

Prisade vare Arcade Fire

INDIEROCK. Ibland känns Neon bible så mycket Arcade Fire att man blir lite matt. Enkelt och direkt samtidigt som det är pyssligt och ombonat på det där typiska, lätt struttiga sättet: så lätt att gilla, men också lätt att överdosera.