Ett rikt flödande konstnärskap har fått sin sammanfattning i Thomas Millroths just utgivna verk om Uppsalakonstnären Elisabet Hermodsson. Genast måste jag erkänna att jag genom ett flertal intervjuer och reportage har lärt känna Elisabet Hermodsson. Objektiv? Nej.
Det började under 1960-talet. Som poesiläsande tonåring sökte jag mig fram i boklådornas och bibblans hyllor och fann bland annat Elisabet Hermodsson.
Jag återkom sedan gång på gång till hennes dikter, som samtidigt var bilder. Inte för att hon var ensam om bilddikter, men för att just hennes slog an en sträng hos mig.
Bilddikter hade hon börjat med på 50-talet. Hon hade redan gjort så mycket: dansat, tecknat, läst filosofi, skrivit poesi, börjat debattera vetenskap och livshållning.
Jag var bara en gymnasist, i början av allting.
När jag första gången intervjuade henne, i början av 70-talet, var det poesin och viskonsten (LP:n "Vad gör vi med sommaren kamrater") som låg mig varmast om hjärtat. Alltså poeten och vistonsättaren Elisabet H.
Med åren blev jag bekant med bildkonsten och vetenskapskritiken och den kristna socialismen i hennes fundament.
Elisabet Hermodsson är en varsamhetens och skönhetens allkonstnär med både humor och vrede på paletten. Därför blir hennes konst aldrig söt och insmickrande ens när den är som vackrast, vare sig det handlar om bildkonst, poesi eller visor. Där finns alltid en sälta och strävhet.
Inspirationen har hon funnit på många håll, till exempel i Grekland, under många år i Lansa på Fårö och hemma i skaparvinden på Östra Ågatan i Uppsala.
Är hon då "profet i sin hemstad"? Det må staden svara på - kanske kommunens kulturkontor, som bidragit ekonomiskt till boken, också har något mer på gång, som en utställning av hermodssonsk bild, dikt och musik?
Thomas Millroths bok visar och kommenterar Elisabet Hermodssons mångsidighet, spelet mellan ironi och sensualism, mellan saklighet och fantasi, allvar och humor.
- Han skriver så att jag blir inskriven i en pågående historia från 50-talet, kommenterar en glad Elisabet Hermodsson Millroths bok. Hon lägger till att det med åren har blivit betydligt lättare att vara kvinna och konstnär, än det var i hennes ungdom. Och att hon fortfarande tecknar mycket, främst på nätterna.
Konstnärsparet Elisabet Hermodsson och Olof Hellström har uppnått aktningsvärd ålder runt 90-strecket. Två långa konstnärsliv med basen i Uppsala. En nutida påfyllning i en redan rikt lottad kulturstad.
Eller som hon själv uttrycker det:
under nyhetens
herreskap
ligger
min gamla sanning
som en smutsig torpare i utdragssoffan
trött på sitt olösta dagsverke
med trotset tecknat
i sitt vakande ansikte
ur diktsamlingen "genom markens röda väst" (1975)
FOTNOT: Torsdag 12 december presenteras Thomas Millroths bok "Elisabet Hermodsson" på Drottninggatans bokhandel i Uppsala. Lena Köster deltar också och berättar om sina journalistiska möten med Hermodsson.