UNT Kultur tog ett snack med scendebuterande Hidden Lands om gitarrer, avsaknaden av kvinnor och om hur progressiv progrocken verkligen är.
Trots att de beskrivs som nytillskottet på Uppsala progressive rock festival är bandmedlemmarna i Hidden lands allt annat än nybörjare. De har lång erfarenhet från progrock-scenen och alla har de uppträtt på festivalen i andra band. Men visst, spelningen på lördag är den allra första för just denna konstellation.
– Vi startade Hidden lands för att spela in album, men nu har vi repat under året för att kunna spela ”på riktigt” och det ska bli jätteroligt, säger keybordisten Hannes Ljunghall.
Bandets debutskiva In our nature släpptes i november förra året och hyllades stort, både inom progrockvärlden och av den vanliga kritikerkåren. En recensent beskrev skivan som ”ett av de ovanligaste, konstigaste och mest udda progrock-album jag
någonsin hört.”
– Alltså, så konstig är den inte. Det finns betydligt mer utflippade band. Men nästan alla har reagerat på att vi inte har några gitarrer, vilket är väldigt ovanligt i progrock-sammanhang.
Hannes är själv gitarrist, men tyckte att han inte längre kom på något som kändes nytt och beslöt sig för att byta instrument. Nu är han en av två keyboardister i Hidden lands.
– Fast vi skulle behöva vara tre för att få med allt som finns på skivan!
Namnet till trots kan man fråga sig hur progressiv genren egentligen är, åtminstone om man ser till influenserna. Många progrockband kastar längtansfulla blickar tillbaka till storhetstiden på 1970-talet. Även Hannes Ljunghall hittar sin största inspiration i band som Genesis, Yes och King Crimson.
– I bokstavlig mening är det inte så progressivt i dag. Länge kallades genren för symfonirock, vilket jag tycker stämmer bättre även om det förstås inte alltid är symfoniskt. Men det säger mer om musiken då man hämtar mycket från klassiskt håll, som gör att man går utanför det vanliga rockformatet.
Och så min ständiga undran. Varför syns knappt några kvinnor i progrockvärlden? Även i år är det enbart män på scenen.
– Jag vet inte, det är färre kvinnor som både spelar och lyssnar på den här musiken. Det finns förstås en del, men få av dem har blivit riktigt stora. Sedan tycker jag i och för sig att artister som Kate Bush kan platsa i genren.
På lördag hörs Hidden lands från Parksnäckans scen, där de spelar hela albumet In our nature från början till slut.