Pulitzerbelönad pjäs till Sverige
Topdog/underdog, som har premiär på Stockholms stadsteater på lördag, är en pjäs om två bröder. Men också om USA, manlighet, identitet och oförmågan att förändra sitt öde. Dramatikern Suzan-Lori Parks fick Pulitzerpriset för pjäsen, som nu spelas för första gången i Sverige.
Visar långfingret
Bröderna har fått sina namn av Abraham Lincoln och John Wilkes Booth; en president och hans mördare. Enligt deras fyllo till far var det ett skämt.
Men att Stadsteatern sätter upp den nu, när det amerikanska presidentvalet är på allas läppar, är en slump.
- Fast det är väldigt trevligt. Och det känns bra, speciellt eftersom scenografen har spelat med den amerikanska flaggan i sin scenografi, då blir pjäsen något som sitter så här...
Regissören Anna Takanen visar långfingret.
- ... i alla fall för en själv, som konstnär. Sen vad publiken tycker det vet jag inte.
Urban misär
Landet USA är en av huvudpersonerna i Topdog/underdog. Känslan av amerikansk urban misär understryks av musiken, som är specialskriven av Daniel Papa Dee Wahlgren och Mårten Moe Sakwanda.
- För mig handlar det mycket om blues och hiphop, alltså den amerikanska 1900-talshistorien. Booth är väldigt mycket hiphop och Lincoln är väldigt mycket blues, säger Peter Gardiner, skådespelare med Uppsalaförflutet, som spelar storebror Lincoln.
Gigantiska problem
Men lika mycket som det är en knivskarp och skoningslös samhällskritik, är det ett relationsdrama mellan två bröder. Och en pjäs om förvirrad manlighet.
Dramatikern Suzan-Lori Parks fick Pulitzerpriset för Topdog/underdog, som gjort succé i USA. Hon var den första afroamerikanska kvinna som fick Pulitzerpriset. Och att pjäsen delvis handlar om de gigantiska problem - fattigdom, kriminalitet, droger, diskriminering - som det svarta USA dras med, går inte att komma ifrån. Såväl Karl Dyall som Peter Gardiner har amerikanskt påbrå. De vet, i alla fall lite mer än den genomsnittliga svenssonsvensken, vad det handlar om.
- Vi har ju en historia. Våra förfäder har ju varit slavar. Och tittar man tillbaka så är det väldigt trasiga familjer. Vi har det arvet; våra förfäder har inte kunnat ha något framtidshopp, deras familjer splittrades, de kunde inte förverkliga någonting, säger Karl Dyall.
Viljan att vara vit
- En sak som kommit fram under arbetets gång är viljan att vara vit. För mig har det alltid varit viktigt att visa att jag talar bra svenska, att jag inte är farlig, att jag visar att jag är lika bra som alla andra om inte bättre och så vidare. Jag har upplevt hur fördomar kommer direkt, från ingenstans. Man räknar med att det alltid kan finnas någon i rummet som hatar en, säger Peter Gardiner.
Så jobbar vi med nyheter