Rart för de yngsta

Även om barnboksförfattaren Sven Nordqvist numera lagt sina omåttligt populära figurer Pettson och katten Findus på hyllan fortsätter de leva kvar på bioduken. I den fjärde filmen har gubben Pettsson byggt en gammal simmaskin som ställer till det på bondgården. När Pettsson tappar minnet efter att ha fått en takpanna i huvudet av sin egentillverkade takpannekastare blir det problem. Findus gör allt för att få sin husse att minnas och genom återblickar från en lyckad skattjakt i trädgården klarnar det något för Pettson och alla kan pusta ut.

Om man får tro förskolebarnen på pressvisningen så lockar Pettson och Findus - Glömligheter inte till så mycket skratt. Roligast verkar i stället medföljande föräldrar och lärare ha.
Tempot är, som i de flesta svenska barnfilmer väldigt lugnt, vilket vi hyllats för på internationella filmfestivaler och passar de allra minsta barnen. Filmen är också fint animerad. Men efter 70 långsamma minuter med knasiga uppfinningar, busiga hönor och dispyter med grannen Gustavsson kan inte ens det actionfyllda slutet rädda barnen i biosalongen från att skruva på sig.

Min gissning är att filmen passar bäst för riktigt små barn och medföljande föräldrar som vill ha en portion nostalgi. För efter nio böcker sedan mitten av åttiotalet, en bejublad tv-serie och fyra långfilmer är Pettson och hans katt Findus en stor del av den svenska barnkulturen. Figurer som vi alla har en relation till, men som gör sig bäst i bokform.

Rart för de yngsta

Pettson och Findus lever kvar på filmduken. I den fjärde filmen har Pettsson byggt en simmaskin. Tempot är lugnt och animationen fin, skriver Paola Langdal.