Realistisk råhet från Köpenhamns undre värld

När Nicolas Winding Refn debuterade med Pusher blev den unge danske regissören närmast geniförklarad. Därefter följde några taffliga uppföljningsförsök i Bleeder och den minst sagt surrealistiska thrillern Fear X som blev ett publikfiasko. Nu har Winding Refn hittat tillbaka dit han en gång började.I Pusher låg fokus på den våldsamma heroinlangaren Frank som i slutscenen ser ut att gå en plågsam död till mötes. I uppföljaren tar hans småkorkade kompis Tonny (Mads Mikkelsen) vid. Efter att ha blivit utsläppt ur fängelset söker han upp sin far Smeden (Leif Sylvester) på en bilverkstad som är en täckmantel för organiserad brottslighet. Tonny är skyldig sin far pengar och snart dras han åter in i den kriminella världen med allt vad det innebär. I sann Pusheranda är det våld, droger och sex som för handlingen framåt. Men till skillnad från föregångaren där fokus låg på lojalitet mellan vänner så är det här familjen som står i centrum. Under vistelsen i fängelset har Tonny blivit pappa, vilket sätter hans ambivalenta känslor för sitt leverne på sin spets. Barnets mor är bidragstagande drogmissbrukare som knappast bryr sig och själv vill han bli älskad eller åtminstone sedd av sin storgangster till far, vilket inte alls lyckas. Detta leder till några känslosamma scener och lyfter filmen från att bara vara spännande actionfilm till att bli ett gripande drama. Med hjälp av en skakig handkamera och den grovkorniga filmkvalitén får filmen också en nästan dokumentär känsla. Winding Refn har åter lyckats skapa en engagerande realistisk thriller som helt saknar motstycke. Framför allt är det alltigenom välspelat där Mads Mikkelsen gör en av sina bästa rollprestationer hittills. Förhoppningsvis får vi se mer av honom i ännu en uppföljare som just nu är under produktion.