Rekordpublik på Fett me kärlek

Det känns lite märkligt. Marit Bergman har varit med ett tag. Hon är en av årets mest hyllade artister, ett av Hultfredsfestivalens affischnamn och kanske den kommande sommarens mest spännande liveartist. De drygt hundra framför scenen som kom i tid för att hinna igenom slussystemet i entrén verkar ha fattat. Men efter en snabb undersökning bland åhörarna som sitter i gräset en bit ifrån står det tydligt att Marit Bergman för många är en ny bekantskap. Någon har sett "den där videon" (Adios amigos) när hon kutar runt i tunnelbanan med en storblommig städrock. För andra är hon helt okänd.
Men när kvällens sista ärelystna solstrålar under finalnumret spränger igenom moln och trädkronor och lägger en ljusslöja över Marit Bergman och hennes dansande publik, så känns det att hon lyckats fånga många under kvällen.
I restaurangen i hjärtat av Fyrishovs badhus stressar Christer Johansson i sig de sista tuggorna biff stroganoff. Com-radion rasslar oavbrutet. Någon vill veta var arbetskläderna ligger, en annan om det är möjligt att få en alkoholtestare till lilla entrén och en tredje om några föräldrar från Storvreta får gå före i kön.

Latin Kings tackar
Vid bordet bredvid är The Latin Kings precis klara med sin middag, och Dogge är på sitt typiskt ödmjuka sätt ivrig att få tacka för att de får komma och spela på Christers fina festival. Christer svarar, tuggar och pratar med mig om
vartannat.
Christer Johansson är festivaldirektör och en stolt sådan. I år har Fett me kärlek flytt stan och samtidigt växt i omfattning. Fler och större band och fler medarbetare. Han räknar snabbt ut att runt hundra artister kommer stå på någon av festivalens två scener och att det är minst femtio fritidsledare i tjänst i kväll. Plus inhyrda vakter och ljud- och ljustekniker. När festivalen hölls för första gången, i Odinslund för fyra år sedan, sköttes det mesta av Christer och föreningen Metro. I dag finns inte längre Metro.
— Men det är viktigt att ungdomarna har någonstans att ta vägen, säger Christer och skyndar i väg för att lämna en nyckel till ett band från Malmö som ska övernatta på Fyrishovs camping.
En annan som har en bråd kväll är Nils Jansson. Han springer mellan stora scenen där han är konferencier och lilla där han spelar med bandet Stained Red.
— Kom gärna och titta på Stained red på lilla scen kvart över tio. Är vi piss kan ni ju gå och titta på Latin Kings i stället.
En blåviolett natthimmel har hunnit falla över Fyrishov när Promoe avslutar Fett me kärlek med sin kärleksförklaring till graffitikonsten, These walls don't lie.