Therese Eriksson är frilansskribent och kritiker: Relationer att spegla sig i

I säsongens första Kobra i onsdags berättade Kajsa Bergqvist om hur hennes komma ut-berättelse i tidningen QX visserligen var på eget initiativ, men knappast frivillig: efter att ha blivit jagad av andra medier en lång period visste hon att tidningarna till slut skulle skriva, med eller utan hennes godkännande och bekräftelse. Tidningen Se & Hör gjorde det också, och i Kobra konstaterade chefredaktören Carina Löfkvist att Kajsa Bergqvists kärleksliv faller inom ramarna för det så kallade allmänintresset.

Det gör det naturligtvis inte. Att många är nyfikna på något, kan knappast räcka för att åberopa allmänintresse. Det är inte okej att publicera utan, i det här fallet Kajsa Bergqvists, medgivande. Inte heller trots att man håller sig ”inom lagens råmärken”, som är den livlina man ofta håller sig i när man tappat den moraliska kompassen.

Men, det finns ändå något som kanhända inte är allmänintresse, men som är djupt allmänmänskligt när det gäller intresset för andra människors (kärleks)relationer. Vi vill veta hur andra har det. Inte för att vi är utsvultna voyeurister, utan för att vi tror att vi kan förstå oss själva genom andra. Och kanske kan vi det faktiskt också?

Kvällen innan Kobras premiär drog ett annat nytt program i gång i SVT – Så levde de lyckliga. Dokumentärserien handlar om äktenskap och människors parrelationer, och är förutom ett evigt aktuellt ämne också det självklara svaret på den debatt kring skilsmässa som Maria Svelands och Katarina Wennstams antologi Happy, happy startade förra året. I Så levde de lyckliga står inte skilsmässan i fokus, utan paren som har hållit ihop trots prövningar. Åtminstone var det så i första avsnittet, säkerligen kommer vi tittare få stifta bekantskap också med par som separerat vad det lider – när nu en gång hälften av alla äktenskap slutar så.

Det var väldigt intressant, helt enkelt, att se och höra dessa tre par berätta om sina relationer och om hur livet efter bröllopet blev nu när de har ett såhär-långt-facit i sin hand. Inte för något av paren hade tillvaron blivit som de tänkt och föreställt sig; för Daniel och Anders kom allvarlig sjukdom i vägen för lyckan, för Amanda och David höll det på att ta slut innan det knappt börjat och för Baker och Jessica kom familjelivet och yrkeslivet inte alls att se ut som de trott innan barnens ankomst.

Livet tar många vändningar med människan och hennes relationer. Om Happy, happy var ett försök att bryta tabut kring att bryta upp förhållanden och familjer, är Så levde de lyckliga en skildring av hur idoga försök och hård kamp faktiskt också kan hålla människor samman. Man kan förstås tycka att det inte ska behöva vara så mödosamt, att det inte är värt fajten, men jag tycker det är vackert. Och med ett högt allmänintresse.kultur@unt.se