Renässanskonstnären Andrea Mantegna

Det är något av ett historiskt ögonblick när Paduakonstnären Andrea Mantegnas (1431-1506) triptyk från Verona visas in sin helhet för första gången på länge. Lisbeth Lindeborg var på Tours på Musée des Beaux-Arts och såg den.

Verk av Andrea Mantegna.

Verk av Andrea Mantegna.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2009-07-04 09:00
Det blev en oförglömlig dag i Tours. Framför ärkebiskopens 1700-talspalats med det magnifika Musée des Beaux Arts nådde kön till biljettkassan ut i parken i fransk stil. Från när och fjärran hade besökarna kommit för att uppleva en konsthistorisk sensation och en av renässansens nydanande giganter - Andrea Mantegna (1431-1506). Men då vi ville ila uppför den breda trappan till praktsalarna på övervåningen vinkade vakten avvärjande: "Nej, Mantegna hittar ni en trappa ner" i skydd från ljus och annan skadlig inverkan.
Så ilade vi tillbaka. I Mantegna-salen var det stilla och nästan högtidligt utan trängsel; alla hade tid att se, begrunda och beundra. På den långsträckta väggen hängde de tre delarna av predellan (en triptyk som bildar sockel till en altaruppsats) från San Zeno-basilikan i Verona. De tre målningarnas motiv är välkända: Jesus på Oljeberget, Korsfästelsen och Uppståndelsen.

För besökarna var det något av ett historiskt ögonblick. Alltsedan år 1798 då såväl predellan som den övre triptyken rövades bort från sin plats i San Zeno av Napoleon har möjligheterna att se predellan i sin helhet varit räknade. Under de senaste 200 åren har predellan bara visats tre gånger tidigare: 1930, 1935 och 1956. Ty efter visningarna på Muséum central, Louvre-museets föregångare, i Napoleons Paris skildes konstverken åt 1803. På grund av diverse politiska förvecklingar hamnade Oljeberget och Uppståndelsen i Tours medan Korsfästelsen blev kvar i Louvren; det var bara den övre triptyken som kom tillbaka till San Zeno 1815 där den fortfarande kan beskådas. Utställningen i Tours (till slutet av juni 2009) och en tidigare utställning av hela predellan under den stora Mantegna-utställningen i Louvren på senhösten 2008 är engångsföreteelser.
I TOURS KAN VI NU SJÄLVA FÖRVISSA OSS OM ATT geniet från Padua ÄR den milstolpe i konsthistorien SOM HAN KALLAS. Mantegnas tolkning och konstnärliga utförande av de tre bekanta bibliska motiven är oöverträffad. Den 5 januari 1457 då Mantegna började måla predellan och den övre triptyken var han bara 26 år. Arbetet tog drygt två år att utföra. Men redan här ser vi det som utmärker Mantegnas stil, en dramatisk scenografi som om man skulle blicka in i ett teaterstycke, en stark medvetenhet om rummet och dess djup, monumentalitet i landskap och skeenden och de uppträdande personernas skulpturala kvalitet.

Till de tre målningarnas starka och intensiva stämning bidrar i hög grad Mantegnas ljussättning: gryningen på Oljeberget, spelet med skugga och ljus i korsfästelsens begynnande skymning och gryningens övergång till dag kring en upplyst och nästan guldglänsande atletisk Kristus med allvarlig blick och omgiven av putti på Uppståndelsens dag. Ju närmare vi kommer målningarna ju mer upptäcker vi i dem. Kring de centrala skeendena utspelas andra episoder - ett flertal korta berättelser som bidrar till att understryka huvudhändelsen. Så skapar Mantegna en spänning i bilden på samma sätt som sin inspiratör, den store bildhuggaren Donatello i sina reliefer.
Donatellos påverkan finner vi också i Mantegnas sätt att använda sig av perspektivet och det korta avståndet mellan förgrund och bakgrunder i flera nivåer; det är som om man skulle kunna gå in i målningen och bli del av den. I varje målning ser vi en stad ur olika perspektiv - Jerusalem. I Oljeberget är staden nära och vi urskiljer människor på den ringlande vägen mellan staden på höjden och Oljeberget. I de andra målningarna sjunker staden in i bakgrunden. Även om målningarna inte är särskilt stora är de rika på detaljer och man kan till och med urskilja ansiktsuttrycken hos människor längre bak i bilden.

Man brukar säga att Mantegna företräder en lärd konst med ett starkt inslag av antika förebilder; arkitekturen i de flesta av hans bilder är romersk med arkeologiskt korrekta detaljer. Utmärkande för Mantegnas bilder är vidare deras stränga komposition och precisionen i utförandet. Men samtidigt har Mantegna en stark poetisk ådra; han skapar bilder som förmedlar starka känslor. Konfrontationen mellan stramheten i formen och de individuellt präglade känslosvallen i bilderna är ännu ett spänningsmoment.
I Padua som var den tidens intellektuella och konstnärliga centrum i Europa var Mantegna i sitt esse. Redan som 10-åring kom han till Francesco Squarciones målarskola men vid 17 års ålder lösgjorde han sig från sin lärare och startade eget. 22 år gammal gifte han sig med sin konstnärsvän Giovanni Bellinis syster Nicolosia och lät sig också påverkas av Bellinis något mjukare formspråk samtidigt som Bellini påverkades av Mantegna. Med sin höga bildning och SITT nyfikna intellekt motsvarade Mantegna renässansens humanistiska ideal.

Efter sina 20 år i Padua (1440-60) där han JÄMTE altaruppsatsen i San Zeno HADE många andra uppdrag arbetade MANTEGNA som hovmålare hos furstefamiljen Gonzaga i Mantua där han fortsatte sitt framgångsrika arbete. Han höll fast vid sina grundläggande principer som vi känner till från San Zeno-predellan men experimenterade gärna med ny teknik. Redan under sin livstid betraktades Mantegna som en legend och flera av den tidens stora konstnärer bland andra Albrecht Dürer lät sig påverkas av honom. Men hans inflytande sträcker sig till våra dagar; efter Eugène Delacroix, Gustave Courbet, Edgar Degas, Eduoard Manet, Paul Cézanne och Henri Matisse har även Salvador Dali och Giorgio di Chirico sällat sig till de inspirerade.
Särskilt fascinerande i Mantegna-predellan är himlarna. De återspeglar den stora dramatiken på jorden. Detta fascinerade också Marcel Proust som sjunger Mantegnas lov i flera av sina böcker. I en av dem jämför han Mantegnas himmel med himlen över Paris och gör en drastisk sammanfattning: "Under en dramatisk och förebådande himmel, som hos Mantegna är nästan parisisk i sin modernitet, kan bara handlingar äga rum vilka är fruktansvärt högtidliga likt en avresa med tåget eller en korsfästelse".
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!