I tre år driver Uppsala län, Gävelborgs län och Dalarnas län ett gemensamt projekt inom folkmusik och folkdans. Varje år väljs en ny trupp som får visa bredden och djupet i fokkulturen.
Årets trupp består av tre dansare, två musiker och en koreograf, som är den som har valt ut deltagarna.
Emilia Amper är nyckelharpist, med en del av sin musikaliska utbildning från Eric Sahlström Institutet i Tobo, där årets projektadministratör Petra Eriksson, har sin, och därmed projektets, bas.
- Vi har repeterat två veckor i Falun och två i Gävle, förutom två i Tobo, säger Emilia Amper.
Premiären äger rum i Uppsala Konsert&Kongress lördag 26 november. Torsdag 1 december ges en föreställning i Heby. Och sedan bär det av på turné, företrädesvis i de tre projektlänen.
Lek och dans, sång och musik och mycket fart ska det bli på scenen.
- Vi gör välkända sånglekar som Räven raskar över isen, Bro bro breja och Små grodorna.
Det blir ändå inte riktigt som på midsommarafton. Truppen har forskat i sånglekarnas historia och tar nu några rejäla kliv framåt i utvecklingen.
- Vi har undersökt vad man sjunger, hur man dansar – och vad man inte gör. Ta sångleken Huvud, axlar, knä och tår. Observera att det som finns emellan axlarna och knäna, hela kroppen, den nämner man inte. Det finns många tabun…
- Historiskt var sånglekarna värsta partyt, när man flirtade och testade. Men för lite drygt hundra år sedan ändrades allt. Då tog skolan och lärarna över och skulle lära eleverna hur det gick till. Det var kontroll och nytta och stå i ordnad ring. Inte ett dugg sexigt längre, säger Emilia Amber.
Hon konstaterar att så gott som alla människor i Sverige har något förhållande till sånglekar. Publiken kommer att känna igen mycket. Men kanske också att överraskas en hel del av vad det kan bli av en gammal välbekant lek när ett gäng musiker och dansare får utmana den, vända upp och ner på den och utveckla den.