Riksteatern väntar på ödesbesked

Men teaterchefen Birgitta Englin vädjar också om stöd till de ideellt arbetande i landets teaterföreningar.
Riksteatern, i år 75 år, är inte bara en nationell turnerade teater. Den är också en folkrörelse, helt beroende av tusentals människors ideella arbete, framhåller Birgitta Englin. Just nu är de fler än någonsin, vilket hon ser som en tydlig signal på starkt teaterintresse.
Det är landets 230 teaterföreningar som arrangerar teaterföreställningarna i Grums, Umeå, Valdemarsvik eller Botkyrka. De affischerar, bokar lokaler, skaffar lokala sponsorer och jobbar även aktivt för att söka upp vissa publikgrupper.
Några av dem diskuterar numera också uppsättningarna på telefonkonferenser direkt med Riksteaterns regissörer.

Störst är Umeå teaterförening med cirka 1200 medlemmar men också anställd teaterkonsulent och producent. I fjol arrangerade föreningen 216 föreställningar varav 55 kom från Riksteatern och resten från andra teatrar. Nyligen tog föreningen hit den kanadensiska nycirkusgruppen Les sept doights.
- Jag kan känna mig lite maktlös ibland för jag tycker att vi sitter på en guldgruva, och det är ingen som riktigt förstår utvecklingspotentialen i det här. Föreningarna är ju också jätteviktiga arbetsgivare för regionteatrar och fria grupper.
- 70 procent av föreningarnas arrangemang är från andra producenter än Riksteatern. Det här är ett jättestort blodomlopp och jag känner att det börjar bli kallt i händer och fötter, det får inte tillräcklig omsorg, säger Birgitta Englin.

Till nästa år äskar Riksteatern hela 62 nya miljoner kronor från regeringen, utöver årets 248 miljoner kronor i statsbidrag.
Drygt 21 nya miljoner behövs i permanent höjning för att fortsätta verksamheten på samma nivå som i dag, enligt Englin. Riksteatern har liksom övriga teatrar sett sina bidrag halka långt efter kostnadsutvecklingen. Teatern drabbades i år dessutom av dramatiskt höjda pensionskostnader. För den anställda Cullbergbaletten ökade utgifterna med 4 miljoner kronor i och med det nya systemet.

Därutöver har teatern under flera år fått krympta statliga anslag, i fjol delvis på grund av de retroaktiva momspengarna.
- Vi har varit duktiga flickan, bäst i klassen. Vi har effektiviserat på alla sätt. Det har varit en tuff process som lett till uppsägningar. Jag tycker både anställda och ideellt arbetande tagit ett enormt ansvar. Som tack för det sänker man det statliga anslaget.
- Vi kompenserade bortfallet med pengar som vi skulle investerat i folkrörelseutveckling. Den har varit eftersatt under hela den här effektiviseringsprocessen. Och det är det här som är kärnpunkten i hela vårt äskande.

De övriga 40 miljoner kronorna vill teatern investera i en rad nysatsningar, som omfattar såväl ny teknik och infrastruktur liksom en stor satsning på den moderna dansen. Den ska ske i samarbete med branschen för att stötta den fria dansen, i synnerhet unga koreografer och dansare. Men man vill också fortbilda teaterföreningarnas aktiva som genom sina prioriteringar och val av föreställningar drivit på en utveckling av scenkonsten enligt Birgitta Englin.

- Jag tycker föreningarna tar ett större globalt och lokalt ansvar än vad den nationella kulturpolitiken gör just nu.
- Det jag kämpar med att få våra regeringspolitiker att förstå är att vi har en jätteresurs i de här människorna som jobbar gratis. Och tycker man inte det är viktigt med en stor organisation ute i landet som jobbar ideellt för kultur, då tycker jag man ska säga det - snabbt. Men tycker man det är viktigt för demokratiutvecklingen måste man orka sätta sig in i vad som kan stimulera människor i Bollnäs att fixa lokal, affischera, ordna bygg- och bärhjälp.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) vill inte säga huruvida Riksteatern får mer pengar.

Riksteatern väntar på ödesbesked

För Riksteatern blir årets budgetbesked från kulturdepartementet avgörande för framtiden. Utan höjda anslag måste teatern ändra inriktning.