– Jag blev hedersledamot för ett par år sedan, men nu är det dags för Arnold Kempkens-Preiz. Jag vet inte riktigt vad det blir men förmodligen mer en buckla än en kappsäck fylld med pengar, säger Robert Sund.
Det är bara fyra musiker som fått priset före honom och bara ett par som blivit hedersledamöter. ”Det är ju förstås roligt” säger han på sitt karaktäristiskt anspråkslösa sätt.
Man kunde ju tro att Robert Sund skulle passa på att vara en glad och lat pensionär nu när han inte leder någon fast ensemble efter OD. Men det visar sig att han har nog så fullt upp. På senare tid har det varit gästspel i Japan, Norge och inte minst i Tyskland.
– Främst blir det ju olika vokalensmbler och körverk. Det är roligt förstås, men det får gärna komma en lugnare period nu. Det brukar göra det till sommarn så jag får hålla ut, ler han.
– Det är ju också mycket lugnare sedan jag inte behöver hålla på med allt runt omkring en fast ensemble. Nu kan jag bara njuta av det hela.
Han var nyss i Hamburg och dirigerade ett stort verk i S:t Michaelikyrkan. Det handlade om 20 sånger från hela världen, med start på Samoa.
– Det var Tyska radions yrkeskör blandad med några amatörer. Mycket roligt!
Han låter påtagligt nöjd med det hela. En publik på 1500 personer och utsändning i radio är förstås inte det sämsta. Vill man höra, och till och med se det hela, så finns det på webben, ndr.de/singing2016.
När vi får höra – eller främst se – honom i Uppsala är lite oklart just nu, men det lär väl inte dröja så länge. Denne flitige man brukar ju dyka lite varstans, även här.