Rosenberg sjunger folkliga koraler

Sångerskan Susanne Rosenberg är en viktig profil inom vokal svensk folkmusik, i eget namn och med grupper som Rotvälta och Rosenbergs sjua. Numera innehar hon den första tjänsten som adjunkt i folklig sång vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm.Dokumenterar koralMed sitt nya album Krokar, länkar och krus bidrar hon förtjänstfullt till att dokumentera ett område som varit bristfälligt representerat på skiva, närmare bestämt den folkliga koralen, den traditionsbärande visan. Det hör till Susanne Rosenbergs konstnärliga profil att förena tradition med nytänkande, folkligt melodigods med annorlunda klangmöjligheter. Detta gäller även Krokar, länkar och krus, med hennes och Eva Aström-Runes röster flankerade av Leo Svenssons och Mats Olofssons cellospel. Också de båda sistnämnda bidrar med sång.VäckelsesångerAlbumets sjutton folkliga koraler har till stor del hämtats från 1695 års svenska psalmbok och 1697 års koralbok, men också från traditionsbärare runtom i landet, väckelsesånger och i några fall norska och estniska källor. "Vi har helt enkelt valt de melodier och texter vi tycker om", förklarar Susanne Rosenberg i cd:ns texthäfte. Och detta hörs i tolkningarna, som präglas av innerlighet och lyhördhet för materialet.Det är knappast insmickrande, snarare kärvt och lite knotigt, och de båda cellona söker inte förfina eller göra kammarbrodyr, utan används mer som folkmusikinstrument, nästan på fiolvis, med öppna vibratofria klanger.Gnistrande skarpSusanne Rosenbergs ornamentering är gnistrande konturskarp, emellanåt tvinnas den samman med Eva Aström-Runes röst i suggestiva, kvartstonsfyllda och närmast exotiska stämflätor, som från en annan tid och plats, t ex i vackra Sion klagar med stor smärta, eller Till Betlehem mitt hjärta ilar. Eller så läggs Aström-Runes röst som ett längtansfullt ostinato i fjärran, i Lov ske dig. Förenar svenskt och engelsktApropå annorlunda inramning är det värt att lyssna in Step On It, ett album med Skånebördiga nyckelharpsspelaren Niklas Roswall, världsmästare i nyckelharpa 1996, och engelske gitarristen Ian Carr. De blandar traditionella svenska folklåtar, mestadels från Skåne, med eget material som tycks förena svenska och engelska influenser, med drag av både polskor och jigs, samt också mer lyriska-melodiska kvalitéer t ex i Ian Carrs New Hair.Samspelet mellan de båda är dynamiskt och färgsprakande och jag skulle gärna höra dem live.Nämner slutligen två aktuella utgåvor från oförtrötterliga folkmusiketiketten Giga, dels ett medryckande 50-årsjubileum med Boda Spelmanslag, dels ett charmigt lekfullt album med fiolspelarna Per-Olof Moll och Per Hardestam, med företrädesvis Särnarepertoar.