Det är förstås inte svårt att förstå den amerikanska populariteten runt filmer och tv-serier om det amerikanska kungahuset, förlåt, presidentskapet. Det är ju det allra högsta någon kan aspirera på där borta, att det är valbart gör det på något vis nåbart för alla på ett teoretiskt och fantasieggande sätt.
Här i Sverige har ju inte motsvarande (eller vad man kan kalla det) institution inte varit valbar på 200 år. Men så gör vi inte heller just några egna politiska tv-serier om maktens högsta nivåer. Danskarna i samma situation gör åtminstone fantastiska serier som ”Borgen”, ”Kronprinsessan” och ”Krönikan”.
Så vi får nöja oss med att snylta på omvärlden och då särskilt den amerikanska. Inte för inte har vi kallats USA:s 51:a stat, även om det finns mycket som talr emot just det. För tillfället nu är det väl ”House of Cards” (Sony), med en magnifik Kevin Spacey som den ”onde” Francis Underwood, som är största snackisen. Underwood (med god hjälp av sin fru Connie, Robin Wright) missar ingen chans att förråda sina vänner för att själv bli president. Ännu dröjer Säsong 2 ett tag på dvd och strömmande, men första finns för den som vill komma i fatt.
Kerry Washington som Olivia Pope i ”Scandal” (Disney) är motsatsen. Hennes jobb är att hindra skandaler att nå ut, speciellt om de handlar om hennes älskade president, med vilken hon har ett förhållande i smyg. Kanske mer av en kombination av romantik/advokatgenren. Inte så dumt dock.
Julia Louis-Dreyfus tar Vita Huset till skrattspegeln som vicepresidenten Selina Meyer i den skruvade serien ”Veep” (Warner). Det blir också riktigt roligt för det mesta, Louis-Dreyfus vet sedan tiden i ”Seinfeld” hur man kramar ur det mesta.
Efter presidenter som far och son Bush förstår man att Josiah Jed Bartlet i Martin Sheens gestalt i långköraren ”Vita Huset” faktiskt fick röster i presidentvalet. Men tänk vad skönt om ”Buskarna” också bara hade varit tv-serie. Tackom och lovom så länge Francis Underwood är det.