Så föddes beatlitteraturen
Beat är en litteraturgenre vars namn sägs ha myntats av författaren Jack Kerouac som skrev kultboken On the road 5 september 1957 (På drift).
Foto: Rolf Hamilton
De första beatförfattarna som samlades kring Kerouac i New York var poeten Allen Ginsberg och William S. Burroughs för att därefter följas av andra. Men det var först när Ginsbergs Howl kom 1956 och Kerouacs On the Road 1957 som beatrörelsen blev allmänt känd och sedermera föregångare till hippies på 1960-talet. Kerouac blev den stora symbolen för rörelsen.
Stilen är svår att definiera men man brukar beskriva den som "spontanprosa", särskilt hos Kerouac, medan det ibland förekommer långa meningar utan skiljetecken. Ibland varvades den råa stilen med andlighet.
Man brukar beteckna den litterära stilen som antiakademisk med en experimentell inriktning. Jack Kerouac och Neal Cassady spelade till exempel in sina röster och samtal på band som de sedan skrev ner och omvandlade till litteratur.
Man kan säga att beatgenerationen skapades informellt av en liten grupp vänner i mitten av 1940-talet där Neal Cassady, som kom in senare, var den som "levde beat" och inspirerade Jack Kerouac och andra författare att använda honom som huvudperson i flera böcker. Den lilla gruppen blev sedan en näst intill mytologiserad vänskapstriangel.
Gruppen utvecklades sedan till en litterär rörelse som av vissa betecknas som en av den amerikanska litteraturens höjdpunkter efter andra världskriget. Delar av gruppen fanns i början av 1950-talet i San Francisco där även undergroundrörelsen var mer utbredd.
Till viss del var det medier som skapade gruppen och genren där beat kan kopplas till "the beaten generation" i stället för Hemingways "the lost generation" och till jazzens beat.
Beat innebar också frihet från regler i samhället, drogmystik och ett vagabondliv. Själv menade Kerouac att det hade med salighet att göra.
Så jobbar vi med nyheter