Han skulle förmodligen aldrig själv skriva att ”han förlorade kampen mot cancern”. Så mycket insikt om människor och deras villkor hade han, att han säkert visste att det inte handlar om en kamp som man antingen vinner eller förlorar.
LÄS MER: Författaren Henning Mankell har avlidit
Karaktärerna i hans böcker, från den mest kände, Kurt Wallander till den sista utgivna, huvudpersonen Fredrik Welin i ”Svenska gummistövlar”, alla kämpar de. Mot orättvisor, mot eländet i världen, mot missbruk, mot sina egna inre demoner. Ofta förlorar de, men storheten i deras existens ligger i att de inte ger upp. Jag tänker mig att det var samma sak för honom själv.
Det var så sent som i somras som ”Svenska gummistövlar” kom ut, jag saxar ur min recension av den: ”Det handlar snarare om människorna; om kärlek, svek, ansvar, åldrande och livshållning. Mankell borrar sig med sedvanlig empati in i individerna och ser dem i all deras skröplighet med en kärleksfull blick. Det är inte lätt att leva, vilket alla inblandade här skulle skriva under på. Boktitlarnas fotbeklädnader blir en slags metafor för livsvandringen.” Så ser jag på hela hans författarskap och livssyn.
Som så många andra kom jag in i hans författarskap med hans första bok om kriminalkommissarie Kurt Wallander, ”Mördare utan ansikte” 1991. Denne Wallander är en ganska arketypisk Mankellfigur, men har kommit att bli en nästan mer utsliten figur än kommissarie Beck. Böckerna är vida överlägsna alla filmatiseringar och tv-serier, nog så viktigt att komma ihåg. Förmodligen finansierade de ändå en hel del av hans författargärning. Och inte minst den hjälpverksamhet på många sätt som han ägnade sig åt. Hans tidiga engagemang i vänster- och solidaritetsrörelser utvecklades snarare än avvecklades som hos så många andra.
Böckerna om Wallander behöver väl ingen ytterligare marknadsföring, men missa inte hans övriga utgivning. Ett par pärlor jag vill tipsa om är ”Minnet av en smutsig ängel” och duon ”Italiensak skor” & ”Svenska gummistövlar”.
Okej, man får kanske vara lite patetisk i sådana här stunder: Tack Henning Mankell för alla goda stunder du bjudit på under de här decennierna! Och alla diskussioner om vilken stavelse som tyngden skulle ligga på i ditt efternamn. Om rätt skulle vara rätt borde den legat på båda, med all den betydelse du haft.